Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Emellertid framstäldes på bordet Rosenkullas horn,
fyldes af det fradgande öl, och skålar druckos för den
förlorade sonen.
Petter blef snart något lifligare till mods, ty han var
nu bland dem som alltid menat honom väl, och allt i denna
stuga var honom så bekant, allt påminde honom der om
barndomens och ynglingaårens gladaste dagar.
Han smekte hvarje möbel i denna sal och han klappade
det gamla klaveret, och klaveret svarade honom med ett
välbekant ljud från alla sina åldriga strängar.
»Men en fråga måste du tillåta oss, kära Petter,»
började fru Malm, som icke längre kunde lägga band på sin
nyfikenhet; »när kom du hem? När kom du till Ensta?»
»I förmiddags,» svarade Petter; »jag fann farbror min
ansatt af sin gamla gikt och oförmögen att lemna sitt rum,
och för öfrigt står det, som jag tycker, ganska illa till på
hela gården... jag har mycket att godtgöra, märker jag,
och jag skall bjuda till efter bästa förmåga.»
»Rätt taladt, min son!» biföll hans förre förmyndare.
»Du är ung och ingenting ännu förloradt... Skadar aldrig
att ha sett sig något omkring här i verlden... Den som
ingenting sett och ingenting lidit, vet ingenting, värderar
ingenting... Det är ej på blomsterstig man kommer till
lyckan och friden... Gud signe dig, mitt barn! Och ännu
en skål för din återkomst till den bygd, der du föddes och
der du skall verka och vara nyttig i ditt kall, för att en
gång med godt samvete stiga ner i grafven!»
Tre par ögons tårar föllo i Rosenkullas horn, men ölet
smakade ej sämre för det. Det fick en ljuflighet som ingen
konst kan bereda.
Alltmera upprymd och varm af den hjertliga värdinnans
starköl, hvilket var vida frejdadt, samt uppmuntrad af
värdens faderliga ord, som icke det ringaste berörde de sist
förflutna månaderna, började slutligen Petter sjelf bli talför
och ifrig i att fråga och svara.
»Farbror och faster ha väl fått mitt sista bref?» frågade
han efter en ny väldig klunk ur hornet.
»Ja, för tre dagar sedan,» svarade Malm; »men i detta
bref omnämnde du icke, att du så snart skulle komma
tillbaka.»
»Jag visste det ej sjelf, ehuru jag nog länge insett, att
jag icke kunde härda ut med detta lefnadssätt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
