Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tillåt mig, goda herr Malm, att, innan ni reser hem i
dag, skicka en liten korg konfektyrer och frukt för er frus
räkning... ni får inte afslå denna min begäran.»
Klockaren tackade naturligtvis på det förbindligaste,
hvarefter samtalet återtog sin förra riktning.
Ändtligen nämnde Aurora Petter Alms namn och
begärde upplysningar om honom.
Malm med sin vanliga uppriktighet och sanningskärlek
berättade allt hvad han visste om sin f. d. myndling från
och med den dag, denne yppade sin föresats att blifva
skådespelare, ända till de senaste händelserna i den unge
gästgifvarens ensliga och dystra lif, hvilket Malm beskref
med hela hjertats och vänskapens vältalighet.
Tankfull och med pannan hvilande mot högra handen,
lyssnade Aurora, utan att afbryta berättaren. När denne
slutat, sade hon med en suck:
»Stackars Alm! Hur mången gång har jag ej ångrat
att jag rådde honom gå in vid teatern!»
»Det var då ni, som förmådde honom till detta
olyckliga steg!» yttrade Malm med en röst, hvars stränghet i
uttrycket röjde hans förtrytelse öfver ett sådant råd.
»Har han då inte sagt det för er?» frågade Aurora
något tviflande.
»Nej, tvärtom sade han, att det skett er ovetande.»
»Jag värderade honom så mycket,» försäkrade Aurora,
»ja, jag höll af honom af själ och hjerta... Jag visste ju
att bland det folk jag kommit jag icke skulle finna någon
verklig vän... I Alm såg jag en vän och beskyddare.»
»Men när han nu kommit till teatern, hur var ni då
mot honom?»
»Genom sitt sätt att vara, så olikt alla andras, gjorde
han sig ofta till föremål för sina kamraters åtlöje... Jag
led visserligen så ofta jag hörde hur de andre gycklade på
hans bekostnad, men saknade mod att taga hans försvar...
Ni blir ond, herr Malm, jag ser det... Men bör man då
af en sjuttonårig flicka fordra det förstånd, som mången
man af tretti inte eger?»
»Visserligen bör man ej det,» medgaf klockaren; »men
om han också sårades af er synbara likgiltighet för honom,
så kan jag likväl ej begripa, huru den omständigheten allena
kunde göra honom så olycklig som han verkligen blef och
ännu i dag är.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
