Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Men hvad har han då sagt om mig?» frågade Aurora.
»Intet!» svarade Malm.
»Men han har väl någon gång talat om min person?»
»Aldrig.»
»Hvad säger ni!... Han skulle aldrig ha talat om mig?»
»Han har icke ens nämnt ert namn alltsedan han
återkom till Danderyd efter den brådstörtade resan från
Göteborg.»
»Om ej för er, kanske för någon annan?»
»Ingen, jag bedyrar det heligt, känner den rätta
anledningen till den sorg, som förtär honom, och, jag kan
med säkerhet säga det, ingen skall någonsin erfara den af
hans egen mun.»
»Han har då inte berättat den der händelsen...»
»Hvilken händelse?»
»Om en viss person som följde vår teater från stad
till stad ända till Göteborg och för hvilken jag...»
Hon tystnade, uppsteg från divanen ock började gå af
och an i kabinettet.
»Han har tegat, lidit och tegat!» återtog hon med ett
uttryck af den djupaste ånger; »hatet och hämnden, de
vanliga följderna af svartsjuka och gäckad kärlek, slogo då
icke rot i detta redliga bröst!»
Ånyo tystnade hon och fortsatte sin gång.
Sedan Malm länge förgäfves väntat att hon skulle
fortsätta, och då han fann tiden allt för långt framskriden,
reste han sig, fattande sin hatt för att taga afsked.
Värdinnan, som icke gjorde min af att längre vilja
qvarhålla honom, följde sin gäst genom de många rummen
ända ut i salen, men tyst och endast sysselsatt med sina
egna tankar, synbarligen mycket upprörd.
Vid salsdörren stod en betjent, klädd i ett nästan
furstligt livré, ehuru, efter hvad klockaren tyckte sig finna,
mycket olikt det som bars af inländska notabiliteters betjening.
Betjenten lemnade en biljett i Auroras händer.
Tankspridd öppnade hon biljetten och kastade en flyktig
blick deruti.
»Ja, jag vet,» sade hon, »säg grefven att... Men vänta,
jag skall skrifva några rader.»
Derefter vände hon sig till Malm, fattade hans hand,
drog honom med sig till fönstret och sade nästan hviskande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
