- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 6. Taflor och berättelser. Del 1 /
108

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Inte tåla champagne!» utbrast Marie, tömmande sitt
glas i ett enda tag; »hvad skulle våra herrar i Stockholm
säga, om de hörde er säga så, de som visst icke ha de
starkaste hufvuden.»

»Åh, det är vanan blott, de äro vana vid mycket, de,»
yttrade Alm.

»Men det är sannt, gifta karlar tycka sällan om
champagne, det är alldeles för dyrt att bara bjuda hustrur på,»
förklarade Marie, »och jag tar för gifvet att min herre är
gift... Är det inte så?»

»Nej,» svarade Alm.

»Kanske enkling?»

»Nej.»

»Men så vill jag hålla vad, att ni snart står brudgum,
inte så?»

»Nej.»

»Ni måtte väl inte vilja säga mig, att ni tänker gå
ogift i hela ert lif?»

»Jo.»

»Det var besynnerligt... Skulle det då... nej, det är
inte gerna möjligt... en så ung och hygglig karl som ni
synes vara... Jag menar, skulle kanske någon olycklig
kär...»

Aurora grep krampaktigt om sin väns arm, lutade sin
mun till hennes öra och hviskade:

»Tig, tig!... Trots floret, läser jag qvalen i hans
bleka ansigte!... Låt oss fara! Jag uthärdar ej mer!»

»Min skuld?» frågade Marie, ånyo vändande sig till
gästgifvaren.

Denne sade priset, tilläggande:

»Men buteljen är ju nästan full?»

»Var god och gif den åt kusken... Vi måste genast
resa... Jag förmodar ni är så artig och hjelper oss upp i
vagnen, ty hästarne äro så ostyriga att kusken ej ett
ögonblick vågar lemna dem åt sig sjelfva.»

De begge damerna lemnade kammaren arm i arm och
begåfvo sig till vagnen.

Sedan Alm lemnat champagnebuteljen åt kusken, som
redan intagit sitt säte, räckte den obeslöjade sin hand åt
gästgifvaren för att af honom upphjelpas i åkdonet, hvilket
också skedde.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:26:44 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/6/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free