Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Husbonden lossade på knuten och kände hennes puls
slå, hvaraf han öfvertygades att hon ännu var vid lif.
Han stjelpte ett helt ämbar vatten öfver sin anförvandt
och trotjenarinna och återvände derefter upp till sin
våning.
Uppkommen i salen och utan att bevärdiga de döda
med en enda blick, sänkte han sina knäskålar mot
salsgolfvet och uppletade derifrån några nypor krutkorn, som
vid omladdningen nyss förut råkat falla på golfvet.
Sedan han sålunda tillvaratagit denna skatt, blåste han
ut ljusen i salskronan.
Så rikt eklärerad hade salen icke varit förr; men så
hade också denna lyx kostat tvänne menniskor lifvet.
Han gick in i sängkammaren, eklärerade den i stället
och öppnade sin stora kassakista. Denna hade tvänne
afdelningar, den ena innehållande diverse pjeser af silfver
och guld samt ädla stenar, den andra en mängd bundtar
bankosedlar jemte andra lika vigtiga dokument.
Han log mot bankosedlarne, log mot silfret, guldet och
diamanterna, log såsom en mor ler, när hon lutar sig
öfver sitt barn, dyrbarast i den stund hon varit nära att
förlora det.
Efter den dagen var mannen i röda huset lika mycket
fruktad som han förut varit hatad.
Detta visste han också; men icke nöjd med denna nya
glans åt sitt namn, köpte han sig till yttermera visshet ett
par ofantliga doggar, dem han utposterade på hvardera sidan
om grinden och, märkvärdigt nog, äfven födde ordentligt,
utan att fordra annat af dem än att de skulle skälla på
alla, som gingo förbi, och äta upp alla, som i skymningen
vågade sig hans gård för nära.
Hans första göromål om morgnarne var att besöka
denna lifvakt, merendels i den förhoppning, att de redan
fått sin frukost utan husbondens eller hushållerskans
tillgörande, hvilket hade kunnat bespara honom åtminstone en
dags hundkost; men denna förhoppning blef dock alltid
gäckad, ty tjufvar aktade sig visligen att våldgästa hos en
procentare, som äfven lånade ut pengar på bössor med kulor
och krut.
De funnos dock, som åtminstone om dagen vågade sig
till honom, nämligen folk som behöfde låna penningar; och
hvad fråga väl sådana menniskor efter ett par doggar, hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
