Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för öfrigt knappast kunna klösa dem värre än deras
husbonde gjorde!
Ingen insläpptes dock, som icke förut genom den
tillslutna porten framskrikit sitt namn och sitt ärende och förr
än kommissariens eget öga genom ett hål i porten noga
mönstrat den sökande.
Han fortfor ännu att låna ut pengar mot pant; det
hade varit för tråkigt att bo på landet utan någon
sysselsättning.
Också betraktade han detta mera som ett nöje än
någon egentlig affär, ehuru procenten, två skilling på
riksdalern i veckan, alltid förblef densamma.
Bland rykten, som voro i omlopp om mannen i Röda
huset, var äfven det, att han vore svartkonstnär eller
trollkarl och såsom sådan i mycket nära beröring med onda
makter.
Menniskor, som någon gång af en händelse nattetid
råkat ströfva förbi hans enstaka gård, bedyrade vid allt
hvad heligt vore, att de sett en hög, hvit gestalt visa sig på
den der altanen vid Röda husets östra sida och från denna
hala sig ner på armarna samt derefter försvinna i skogen.
Andra hade vid annat tillfälle sett samma hvita gestalt
komma från skogen, klättra upp till altanen och sedan
försvinna i huset.
Hvilken annan kunde väl denna hemska gestalt vara
än hin onde, som nattetid besökte sin själafrände, antingen
för att dela vinsten med honom eller kanske för att sjelf,
lik mången annan fattig satan, låna sig pengar mot pant,
hvilket senare ansågs troligare, emedan kommissarien icke
gjort sig känd för att dela med någon.
Äfven detta rykte nådde procentarens öron. I början
smålog han deråt.
Men snart började han sjelf synas dyster och
grubblande, snäste ofta sin gamla hushållerska och kunde långa
stunder spänna sina skarpa ögon i den fattiga gumman, så
att hon, trots sin mångåriga vana vid hans sällskap, nästan
dignade af förskräckelse.
Misstänkte han möjligen, att hin ondes visiter gälde
henne och att det följaktligen vore hon, som satte hans goda
namn och rykte på spel?
En dag kallade han henne upp till sig.
»Hur länge har nu Sara varit i mitt hus?» frågade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
