Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varaktigare än pannans tillfälliga rynka. Låt qvinnan, om
hon är i tillfälle dertill, sjelf få utse åt sig en man, och
hon skall merendels alltid välja den rätte. Så underbar är
instinktens förmåga.
Hon vet, att allvaret har en fast rot och att det skall
bekämpa och bryta verldens storm, som med förstörelse
hotar lifvets och ungdomens rosor, och om det ej helt och
hållet kan besegra denna storm, skall det likväl förmildra
hans kraft; kan det ej hindra stjelken från att böja sig,
skall det åtminstone rädda knoppen och blomman.
Som Berga gård ligger mycket nära klockargården, så
följer det af sig sjelft, att Konrad Pettersson ofta helsade på
den hederlige klockaren Malm och hans familj; men den
person, med hvilken han mest umgicks, var vår bekante
Petter Alm. De voro jemnåriga och hade från barndomens
första dagar varit lekkamrater.
Barndomen älskar för sina nöjen hvarken domare eller
vittnen; den vill blott ha medbrottslingar, det vill säga, lika
unga och lika goda »kålsupare», som det heter, och de,
som mest öfverensstämma, grundlägga tidigt ett
fostbrödralag, som står profvet mot många vexlingar i lifvet. När
Konrad återkommit från Stockholm, var Petter Alm nästan
den ende han sökte, och så ofta deras tid det medgaf, voro
de på jagt tillsammans.
Det var efter en sådan jagt de begge vännerna en
förmiddag stannade utanför den höga omhägnaden kring det
bedröfligt bekanta Röda huset.
»Hör du, Petter,» frågade Konrad, »hvem är den gamla
qvinnan, som står på procentarens trappa?»
»Hans gamla hushållerska,» upplyste Petter.
»Kan hon tala?»
»Hvarför frågar du det?»
»Hennes tunna läppar äro som de vore sammangrodda...
Det var förskräckligt hvad hon ser utsvulten ut.»
»Det vankas inga stekar i detta hus, om man också
för det guld, som der finns, kunde köpa alla ladugårdar
inom Danderyd.»
»Jag har lust att språka med henne.»
»Gör det, om det smakar dig.»
Konrad närmade sig gårdesgården.
»God middag, mamsell lilla,» helsade han vänligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
