Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Efter vagnen gingo grefven och hans dotter arm i arm,
ledsagade af sin unge, artige värd, nu glad och skämtande
som förr. Han ville följa dem till slutet af backen.
Vagnen, kommen på jemnare väg, stannade.
Grefven skakade sin värds hand, tackade honom för
hans hjelpsamhet och allt det besvär han haft för deras
skull samt bad honom vara välkommen på —näs, hvarefter
han närmade sig vagnen och öppnade dess dörr.
»Också jag har mycket att tacka för,» sade fröken Marie
Louise, äfven räckande byggmästaren sin hand, »jag har i
dag haft en af mina behagligaste dagar och, tro mig, jag
är icke det ringaste ond på Berga backe... Något allvar
blandade sig i våra lekar, men minnet deraf skall göra mig
godt för framtiden... Och nu farväl, min herre! Aldrig
glömmer jag er modellkammare och er lilla kyrka!»
Derefter steg hon upp i vagnen, hjelpt af sin far.
Åkdonet rullade af.
Vid en svängning af vägen såg Marie Louise sig om.
Hon blef ej varse sin värd, men trodde sig upptäcka hans
skugga, som väldig utsträckte sig tvärs öfver vägen långt
in på ett stort trädesgärde.
Hon smålog åt skuggan och satt sedan tyst vid faderns sida.
En söndag fjorton dagar derefter var byggmästaren
Konrad Pettersson bjuden på middag hos grefve *** på
—näs.
Sällskapet var icke talrikt, endast några äldre officerare
vid lifgardet till häst samt ett par af ortens ståndspersoner.
Det var allt smickrande för landtbyggmästaren att bli bjuden
bland sådana högdjur.
»Jag får för herrarne presentera herr konduktör
Pettersson, som så verksamt bisprang mig vid min olyckliga
färd i Berga backe,» yttrade grefve ***, när han för
sällskapet framstälde ungresen på Berga.
När en värd vid presenteringen lägger något särskildt
till namnet, sker det antingen för att skryta med en viss
gäst eller också för att på sätt och vis ursäkta sig hos det
öfriga sällskapet för det en viss gäst blifvit bjuden.
Jag får äran presentera herr N. N., vår store statsman,
herr N. N., vår store skald, herr N. N., vår store
häfdatecknare — det är skrytet. Men herr N. N., min husvärd,
herr N. N., min hyresgäst, herr N. N., min sons informator
— det är ursäkten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
