Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Icke den minsta fläkt af nordanvinden skulle få beröra
den blomma han denna afton ämnade beröfva hufvudstaden
och förflytta under en friare, om ej just varmare himmel.
Sedan han nu funnit allt i sitt behöriga skick, började
han vanka af och an i närheten af sitt åkdon.
Änskönt invaggad i de ljufvaste drömmar, insåg han
dock redan, att denna timme skulle bli en evighet.
Emellan sexslagen och den första qvarten till sju låg
redan ett stort afgrundssvalg, och omätligt syntes det bli
som öppnade sig mellan denna qvart och den derpå följande,
då en händelse inträffade, hvilken, ehuru obehaglig i sig
sjelf, likväl betydligt förkortade tiden.
Byggmästarens rack hade hållit utanför en lärftsbod,
som den tiden egdes af en liten treflig, något fet och mycket
rödnäsig lärftskramhandlare.
Denne visade sig utanför sin boddörr, och sedan han
länge med förargelse betraktat dels det orörliga åkdonet och
dels dess kusk, som med sin höga skinnmössa på hufvudet
vandrade framför racken, mätande gatan och tiden, yttrade
han till kusken:
»Det är nu nära en halftimme den der racken stått
här utanför!»
»Är det inte mer än en halftimme?» frågade kusken,
i hvars otåliga själ handelsmannens yttrande fann den
trognaste genklang.
»Inte mer än en halftimme!» upprepade den senare
med ökad harm. »Det är kanske inte nog, det!... Men
tänker ni då i evighet hindra folk att gå in i min bod?»
»Jag har inte sett någon menniska ämna sig in i er
bod,» svarade byggmästaren, som nu uppfattade den rätta
halten af lärftskramhandlarens deltagande.
»Men jag har sett det, jag, jag har märkt det, jag?»
förklarade handelsmannen, som troligtvis gjort dåliga affärer
för dagen och ville skylla på den der racken.
Vår älskare, lemnande denna förklaring utan svar,
fortsatte sitt enformiga vankande fram och tillbaka.
»Men hvem väntar det der ekipaget på?» väsnades
bodens egare.
»På någon,» svarade kort och godt kusken.
»Jaså, på någon... Hur länge skall det vänta då?»
»Tills någon kommer.»
»Och när kommer någon?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
