Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De tvänne bodkamraterna gnisslade och fradgade af
raseri, men kyssas måste de, kyssas oupphörligen, till dess
de slutligen kysstes med svullna och blodiga läppar.
Derefter, och sedan han på detta kraftiga sätt beseglat
deras vänskapsförbund, vräkte han dem begge i en snödrifva,
liksom man kastar ifrån sig ett par vantar.
Konrad Pettersson, i likhet med mycket starka
menniskor i allmänhet, var en fredligt sinnad menniska, men
anfallen, blef han alltid sina motståndares förderf.
Under det de begge kamraterna kraflade i snödrifvan,
samlade sig en mängd folk, hvaribland ett par
polisbetjenter.
»Hvad är det? Hvad är det?» frågade desse, å
allmänna ordningens vägnar.
»Den der slyngeln till kusk har kört öfver oss,»
förklarade den ene bokhållaren, hvilken, när han icke gerna
ville vidröra det alltför ömma vänskapsförhållandet
kamraterna emellan, i hast måste hitta på någon annan orsak.
»Ja, han har kört öfver oss,» instämde kamraten, med
händerna på sin illa tilltygade näsa.
»Ert namn?» sporde ena polisbetjenten, fattande kusken
i kragen.
Pettersson ville ogerna fram med sitt namn, men måste
det slutligen.
»Godt!» yttrade allmänna ordningens handhafvare, i
det han upptecknade namnet; »ni parerar kunglig
poliskammaren i morgon förmiddag klockan elfva.»
»Hvarför?» frågade byggmästaren.
»För öfverdådigt körande på hufvudstadens gator,
begriper ni väl,» svarade polisbetjenten.
»Öfverdådigt körande!» upprepade Pettersson förvånad;
»mina hästar ha stått orörliga nära tre qvarts timme.»
»Angår oss inte,» förklarade allmänna säkerhetens
vårdare; »den ena meden har gått öfver den der unga
herrns mun och den andra meden öfver den andra herrns
näsa... Saken är klar, vi intyga förhållandet.»
»Medar?» utbrast ungresen; »hvilka medar?... Det
är bara deras egna munnar och näsor som gått öfver
hvarandra.»
»Ni resonnerar inte, herre! Ni bara inställer er och
det vid tre och sexton bankos vite,» förklarade polisens
tjensteande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
