Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I detsamma slog klockan tre qvart till sju i S:t Claras
kyrktorn.
Vår älskare blef nu förtviflad öfver tidens snabba flykt.
Äfven tänkte han med fasa på att han följande dag skulle
lemna den skönaste varelse på jorden för att möta de fulaste
figurer i Stockholm.
»Kan jag inte få betala plikten på förhand?» frågade
han derför.
»Jo visst, jo visst,» svarade begge polisbetjenterna,
synbart belåtna.
»Nå, tag den då genast,» yttrade Konrad, ryckte upp
sin plånbok och erlade plikten.
Då emellertid folksamlingen i hörnet blef allt större,
fann vår kusk skäligt att bestiga sin kuskbock, hvarefter
han lemnade detta olycksaliga hörn. Han åkte några hvarf
kring de närmaste qvarteren.
Men vid första klockslaget till eftermiddagens sjunde
timme fingo hästarna en väldig klatsch, och det bar af till
Drottninggatan, men denna gång höll kusken försigtigtvis
vid ett annat hörn.
Sjuringningen ljöd från alla hufvudstadens kyrktorn.
Myriader menniskohjertan ha slagit dubbla slag vid det
ljudet. Eftermiddagens sjunde timme är kärlekens liksom
tolf på natten är gastarnes.
Strålande af glädje lemnade Konrad ånyo sin kuskbock
och öppnade dörren till racken. Den väntade skulle ej ett
ögonblick stanna på gatan.
Han hade redan glömt det fatala äfventyr han nyss
varit inblandad uti. Mer än den vedermödan kunde han
väl uthärda för det som väntade honom nu.
Spejande med ögon, täflande med falkens, upptäckte han
snart ett ensamt fruntimmer, som i hatt och kappa med
skinnkrage stod vid det motsatta hörnet.
Detta fruntimmer, som i sin ordning lika
uppmärksamt betraktat de orörliga hästarna och kusken, närmade
sig denne.
Damens ansigte var visserligen ungt, men icke vackert.
Hennes gestalt var icke heller så hög som den, hvilken
förvarades i hans hjerta och snart skulle förvaras i hans rack.
»Det är herrn, som med åkdon borde hålla här klockan
sju i afton?» började nu damen med skinnkragen, nästan
hviskande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
