Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag är densamme,» svarade vår älskare, likaledes
hviskande.
»Ert namn är Pettersson,» fortfor hon, »men säg mig
ert dopnamn.»
»Konrad,» svarade Konrad.
Det är säkert hennes kammarjungfru, tänkte han, och
hon är skickad för att se, om allt är i ordning för att
emottaga herskarinnan.
»Ni är från Danderyd?» började ånyo damen i kappan.
»Ja.»
»Och er gård?»
»Berga.»
»Ni är den rätte,» förklarade kammarjungfrun, »och
jag lemnar er denna biljett.»
Byggmästaren emottog biljetten, beskådande den noga
på begge sidor. Men innan han vändt blicken från den,
var kammarjungfrun försvunnen.
Vid hörnlyktans sken öppnade älskaren biljetten och
genomögnade den.
När han slutat, drog han en djup suck och återvände
långsamt och något dyster till sina hästar, hvilka vände
mot honom sina hufvuden, troligtvis för att fråga om han
vore galen, som ännu längre kunde låta dem stå orörliga,
under det hela verlden ilade dem förbi, jagade af den
skarpaste nordanvind.
Han intog ånyo kuskbocken, och snart låg Stockholm
bakom hans rygg.
Så slutades denna färd, börjad under de ljusaste
förespeglingar. Han hade rest en hel mil med rack och
parhästar för att hemta, hvad? En biljett af två tums längd
och ett löfblads tunnhet.
Han hade blifvit pliktfäld för våldsamt körande, fast
hans hästar varit nära att förvandlas till isstoder.
Han rådde öfver ett täckt och omsorgsfullt ombonadt
åkdon, men måste det oaktadt sjelf sitta på kuskbocken i
trettio graders köld, under det att blott en gammal
vargskinnspels och en tom fotpåse beqvämt sällskapade inuti
racken.
När ungresen efter en sömnlös natt ändtligen fick skåda
den sena vintersolens lilla röda och klotrunda ansigte, tog
han ånyo fram biljetten n:o 2, studerade med mera
uppmärksamhet dess innehåll, hvilket var som följer:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
