Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Men hur kom hon att testamentera sin egendom åt er?»
»Några tillfälliga, högst obetydliga tjenster, jag bevisat
henne, måtte ha orsakat allt detta... Men nu, herr grefve,
kommer jag till det jag ämnat begära af er... Det är klart
att jag måste betrakta procentarens egendom som
syndapenningar.»
»Hvarför just det, min herre?... Guldet är fullkomligt
oskyldigt i det sätt hvarpå det användes... missbrukadt i
den ena handen, kan det göras gagneligt i den andra.»
»Detta kan vara sannt nog, men... men som jag på
förhand inte vet om det står i min makt att göra det
gagneligt, har jag tänkt att inte göra bruk af detta testamente,
och i sådant fall blir Sara Vinkstedts hela qvarlåtenskap
dana-arf eller statens egendom.»
»Hvad!» ropade grefven förvånad. »Ni skulle vilja
skänka staten hela denna betydliga förmögenhet!... Men
att skänka staten något, det är detsamma som att skänka
ingen, och ingen tackar ingen.»
»Jag har aldrig hört, att den lycka blotta rikedomen
skänker skall vara särdeles stor... och för öfrigt, herr
grefve, skall man då aldrig kunna göra något godt utan att
påräkna tacksamhet?»
»Så säger visserligen hela verlden, men hvem gör det?»
Grefve *** hade rätt. Sjelf påpekar man gerna källan,
hvarur det goda flutit som verlden har att tacka oss för;
man vill gerna visa solen på samma gång som dess strålar.
Hör man icke de bästa menniskor beständigt klaga öfver
likars otacksamhet? Och hvem vill göra något för
otacksamheten?
Coriolanus, som offrar sig för ett otacksamt
fädernesland, är större än Regulus, som dör för ett tacksamt.
»Jag offrar inte mycket,» svarade byggmästaren; »jag
offrar blott hvad jag för tre månader sedan icke egde, och
hvad jag då egde var nog för ett ensligt och glädjelöst
lif... Mitt beslut är derför fattadt, och blott en enda
omständighet kan rubba det.»
»Och det är?» frågade grefven med stor förlägenhet.
»Guldet kan jemna mycket här i verlden,» yttrade
Pettersson, »och ehuru det aldrig är lyckan sjelf, är det
likväl någon gång det hjul, hvarpå hon ilar... För tre
månader sedan skulle jag inte ha beträdt er tröskel, herr
grefve, ty om jag också inte kan hylla fördomens makt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
