Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
finnes kanske likväl någon sida deraf, som man något bör
respektera, och mitt samvete säger mig, att jag
respekterat den.»
»Jag vet det, min herre,» svarade grefven, »och ni
har länge egt min hela aktning... Jag har läst det bref ni
skrifvit till en viss person... Man kan inte ådagalägga
mer takt och grannlagenhet än ni har gjort.»
Efter en stunds tystnad tog Pettersson åter till ordet
och sade:
»Allt beror blott af det råd ni gifver mig, herr grefve;
ty lemnar jag ert hus utan lyckan, återvänder jag också
till mitt eget utan guld.»
Grefven teg, djupt försänkt i sina tankar. Hvad tänkte
han på? Kanske på det gyllene hjulet under lyckans fot,
hvilket höll på att rulla bort, eller på sitt enda barn, som
aftynade midt under hans ögon och äfven höll på att
försvinna. Troligtvis tänkte han på begge delarne.
Slutligen fattade han ringklockan, vid hvars ljud
betjenten inträdde.
»Bed fröken vara god och genast komma in till mig,»
var hans order till betjenten.
Marie Louise kom och...
Fem minuters svimning, tio minuters glädjetårar, och
sedan — tio timmars de ömmaste hviskningar, de ljufvaste
namn, dessa timmar kortare än de tio minuterna, kortare
än de fem.
Så slutades denna dag.
»Man bör handla som man talar,» yttrade grefven till
sina ståndsbröder och vänner; »jag har bragt tidens liberala
ideer ett stort och lysande offer.»
»Men så var också offeraltaret af guld,» tänkte
vännerna och andra med dem. Hufvudstaden talade länge om
denna familjeangelägenhet och gaf den en tydning,
tillfredsställande för alla, minst dock för den högvälborne svärfadern.
När klockaren Malm en dag kort efter bröllopet
besökte de nygifta, fann han den unga frun sittande på sin
mans arm, under det denne länge och väl på sin ena klack
surrade omkring med henne.
»En sådan surrare till man kan en hustru gerna
fördraga,» yttrade Malm, »och det är rätt att ungresen inte
glömmer sina akrobatiska konster.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
