Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Jernbäraren
- 4. Ett hållet löfte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
4. Ett hållet löfte.
Tvänne år hade förflutit efter den händelse vi redan
berättat.
Jäger, som under tiden haft annat att syssla med än
att, förklädd till hofslagaregesäll, besöka krogarna för att
studera folklifvet, uppehöll sig för det mesta på landet, der
han förestod en större domsaga.
Dahl vistades oupphörligen i Stockholm, der han lefde
på en ovanligt lysande ungkarlsfot. Vid faderns död ärfde
han icke mindre än två jernbruk. Den lycklige och
lefnadsglade unge mannen hade nyligen förlofvat sig med
en rik och vacker flicka.
I skymningen en vinterafton kom brukspatron Dahl
sättande i en grann släde med björnhud och slädnät.
Släden höll utanför ett hus vid Drottninggatan.
Brukspatronen hoppade ur och nickade åt betjenten, som körde
släden och derefter kuskade sin väg.
När Dahl skyndade genom portgången, märkte han ej
att han snuddade förbi en grof karlgestalt, som dolde sig i
mörkret bakom porten.
Uppkommen i sin granna våning, tände han
kristallampan, insvepte sin välbildade gestalt i en morgonrock af
broderad silkessammet, tände en cigarr och utsträckte
makligt sina lemmar på den svällande, sidenklädda divanen.
Med halfslutna ögon drömde han sig tillbaka in i de
sistförflutna stundernas njutningar och fröjder. På sina
läppar kände han ännu den ljufva eftersmaken af tallösa
kyssar från en blomstrande bruds mun.
Han hade nyss kommit från sin blifvande svärfaders
praktfulla boning, der en lysande middagsmåltid gifvits för
talrika gäster, och om en timme skulle han återvända dit
för att deltaga i ett större slädparti vid fästmöns sida.
Han hörde redan bjellrornas klang och lyssnade redan
till hviskningarna från tjuserskans läppar, då — då tunga
fotsteg hördes i trapporna och derefter några dofva
knackningar på salens dörr.
Brukspatronen trodde, att några af hans vänner, som
äfven bevistat middagskalaset, i halfrusigt tillstånd knogat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Jan 6 18:27:05 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/7/0034.html
