Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jernbäraren - 4. Ett hållet löfte - 5. Testamentet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Den klocka, som härnäst ljuder för er,» återtog
jernbäraren, »finnes inte i detta hus — den finnes i Clara
kyrktorn!»
Dahl skyndade till vrån, der han hade en värja; men
äfven deruti förekom honom jernbäraren, som grep tag i
värjan, blottade den, bröt af klingan och kastade stumparna
på divanen.
»Olycklige, hvad är din afsigt!» stammade
brukspatronen, skälfvande i alla leder.
»Att strypa dej, eländige!» var jernbärarens svar.
Dahl hastade till fönstret och ropade på hjelp, men
slungades derifrån mot divanen, öfver hvilken han stupade.
Vid denna våldsamma rörelse kullstjelptes bordet, och
kristallampan föll i tusen bitar utefter golfvet.
Det blef mörkt i rummet.
Men mahognydivanen darrade under den fasansfulla
strid, som kämpades på dess sidenkuddar.
Nu blef det tyst — tyst som i grafven. Endast några
droppar af lampans utrinnande olja hördes falla mot golftiljan.
Några ögonblick — och nu hördes regeln skjutas från
dörren, som derefter öppnades.
Några tjenstflickor, som med ljus i händerna hastade
uppför trappan, mötte en grofväxt arbetskarl, hvilken med
tunga steg skred ut genom porten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
