Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jernbäraren - 5. Testamentet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Lefver du än, fader Axelson?» ropade han, skjutande
en stol intill jernbäraren; »det var inte i går jag såg dig,
men tänkt på dig har jag många gånger.»
»Ondt krut förgås inte så lätt,» svarade Axelson dystert;
»men en gång stryker det med ändå.»
»Mins du när vi åto ärtmjölspannkakor tillsammans på
Blå duken?» fortfor Jäger. »Jag spelte inte hofslagargesäll
så illa heller, fast du, ditt falköga, såg igenom förskinnet
— — men stå inte der rak som en jernstång — inte orkar
jag bära dig till stolen.»
»Tack, herr häradshöfding, jag orkar nog stå en så
kort stund — får så mycket längre hvila sedan.»
»Hur mår din Anna? Är hon gift än? Eller ligger
du ännu som en pudel och vakar vid hennes tröskel, din
lurifax?»
Jernbärarens sträfva, bleka ansigte flammade upp i
högrödt vid dessa ord, men blef ögonblicket derpå gult
som vax.
»Är du sjuk, min vän? — Hvad kommer åt dig? Jag
känner inte mer igen dig.»
»Jo jo men; man förändras allt med tiden — — jag
hade en bön till häradshöfdingen, ty fast vi inte varit så
mycket tillsammans, känner jag er för en hederlig man.»
»Visst kommer du något olägligt, min vän, ty jag skall
resa i morgon bittida; men är det mycket angeläget, sofver
jag gerna en timma mindre på natten för att tjena en
gammal bekant — du bar en gång ett sönderslaget ansigte för
min skull — tro mig, jag har inte glömt det än.»
Jernbäraren tog upp ett paket och lade det framför
Jäger på skrifbordet.
»Detta paket,» sade han, »innehåller en summa
penningar, stor nog för en sådan som jag — det är besparingen
af tjugu års träget arbete — jag har svettats mycket derför
— ack! jag gjorde det så gerna — — denna penningsumma
lemnar jag i ert förvar.»
»I mitt förvar? Har du inte något säkrare ställe för
dina penningar? — Jag är fattig som en kyrkråtta — — i
går sökte jag ett lån i Banko-Diskonten, men fick lång
näsa.»
»Om ni också gick och tiggde, skulle jag hellre lemna
mina fyrkar till er än till någon annan.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
