Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jernbäraren - 6. Ett barns leende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans ögon icke var så sjunken som hon trodde sig vara i
alla andras?
»Den fallna — den föraktade!» sade Jäger; »hvarför
dessa ord, Anna? — Ser du den der grenen, som
syrenträdet sträcker öfver våra hufvuden? — En och annan
blomma faller vissnad derifrån; men nästa vår blir denna
gren ännu rikare på blad och blommor — — det är din
egen bild — din nya vår har inträdt — du är nu rikare
på behag och dygder än du någonsin varit.»
»Min nya vår!» svarade Anna; »den skall en gång
komma, det hoppas jag, det tror jag; men inte kommer
den här på jorden, det vet jag — — och ändå känner
jag mig nu så lycklig — så säll!»
Hon flätade sina armar om Jägers hals och lutade under
tårar sitt hufvud mot hans bröst.
»Jag ville vara allt för dig!» hviskade hon, »din
slafvinna, om du önskade det, men — icke — icke din hustru!»
Det fins en kärlek, som kan uppoffra allt — till och
med det eljes så värderade skenet inför verlden, om denna
kärlek kan drömma derom, att just detta sken skulle kunna
i verldens ögon på något sätt skada det älskade föremålet.
Sådan var den kärlek, som brann i denna qvinnas
barm. För ett enda felsteg hade hon under trenne år lidit
och tynat af, så att hon numera endast var en skugga af
sig sjelf, och likväl kände hon sig ha styrka nog att
uppoffra sig ånyo, för att visa huru gränslösa och oegennyttiga
hennes kärlek och tacksamhet voro för den man, i hvilken
hon såg sin välgörare, men hvars maka hon ansåg sig
ovärdig att blifva.
»Om jag blefve din hustru,» fortfor hon, »hur bedragen
skulle du ej då bli på den maka du tänkt dig i dina
drömmar! — Du har tänkt dig henne ren och god — och
— hvem är väl jag! — Dig väntar kanske — ja, helt
säkert väntar dig en lysande bana — din maka följer dig
— du skall blygas för henne och om du det ej gör, så
skall hon alltid tro, att du — att du åtminstone bör blygas
för henne — — se der, min vän, hvarför jag inte kan
tillåta dig en sådan uppoffring — — jag vill inte att du
skall lida — — tyst — — jag är inte så oegennyttig som
du tror — ty, ser du, jag vill inte lida sjelf! — Har du
förstått mig nu?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
