- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 7. Taflor och berättelser. Del 2 /
51

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jernbäraren - 7. Fostersonen - 8. Slutet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


En kärlek som slocknar vid den första fläkt, som
misstänksamheten utandas, är och blir aldrig någon verklig
kärlek. Jag har ingenting vidare att tillägga.

                                                Edvard Jäger.»

Moder och dotter sågo förvånade på hvarandra.

»Och det är då alltsammans?» frågade modern.

»Ja, alltsammans,» svarade dottern, »och ändå förefaller
det mig som låge mycket, ganska mycket i dessa få rader.
— — En aning säger mig, att vi handlat obetänksamt
och orätt.»

»Ett kostligt svar, Aurora — tomma förevändningar
bara — tro mig, min flicka, sjukt är det i alla fall.»

»Tro mig, mamma, jag kommer en gång att ångra
denna dag,» svarade Aurora, i det hon med hufvudet
hvilande mot armen lemnade fritt lopp åt sina tårar.

*


8. Slutet.



Tolf år efter tilldragelsen på Carl XIII:s torg
sammanträdde en vinterqväll »Sällskapet för danssoaréer». Det
var en lysande bal, herrar och damer vimlade om
hvarandra. Bland de ifrigaste dansande kavaljererna utmärkte
sig för sin resliga växt och sitt fördelaktiga ansigte en
yngling. Den lilla silkeslyran på sammetskragen tillkännagaf
en välbestäld liber studiosus, och rosorna på kinderna talade
om sexton väl vårdade lefnadsår.

Efter dansens slut närmade sig ynglingen en
fyrtiofemårig herre.

»Nå, min kära Adolf,» frågade den senare, »hvad tycker
du om balen? — Du synes ha smak för de vackraste flickorna
— — nå nå, då man tagit så vackra betyg i sin
studentexamen som du, har man också rättighet att dansa med de
vackraste.»

»Häradshöfding Jäger!» utropade i detsamma en bakom
dem sittande dam, ganska vacker, ehuru hon synbarligen
passerat vårens dagar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:27:05 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/7/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free