Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jernbäraren - 8. Slutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den tilltalade, hvilken just var samme man som talade
med studenten, vände sig om och nalkades henne, som
ropat hans namn.
»Herr häradshöfding,» frågade hon halfhögt, »hvem är
ynglingen der? — — Hans ansigte är förvånande likt — —»
»Hvem är han lik, min fru?» inföll Jäger med en
betydelsefull blick.
»Jo — det är för besynnerligt — — men jag tycker
att han liknar — — liknar min kusin, den olycklige Dahl
— — hvem är han? —»
»Min fosterson, numera min enda glädje här på jorden.»
»Er fosterson?»
»Ja, min fru — ni har sett honom en gång förut —
på Carl XIII:s torg för tolf år sedan.»
»Ha! — — Men — men hur kommer det till, att
han liknar — honom? — Att han —»
»Det var min hemlighet.»
»Er hemlighet! — Store Gud!»
»Han liknar Dahl,» fortfor Jäger hviskande, »ty han
är den olycklige jernbärarens dotterson.»
Frun stirrade bleknande på Jäger. Hennes tårade blick
sade mer än den vältaligaste tunga kunnat uttrycka. Den
djupaste beundran och den djupaste ånger förenade sig i
denna blick.
»Är ni lycklig?» frågade Jäger efter några
ögonblicks paus.
»Ja,» svarade hon, »men icke så lycklig som jag
kunnat vara!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
