Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den lycklige trädgårdsmästaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en hemgift, motsvarande era förtjenster... Jag önskar er
all den lycka ni förtjenar, Anders!»
Dessa ord föllo med en besynnerlig brådska och
häftighet.
»Men min Gud, hennes nåd!» utbrast geheimerådet;
»inte har jag friat till Anna... inte har jag tänkt gifta mig
med henne.»
»Inte!» ropade hennes nåd, icke utan en viss ljusning
öfver anletsdragen; »men,» tillade hon med något svagare
stämma, »hur har då Anna kunnat säga att... säkert har
ni på något sätt låtit henne förstå att... ja, ni har fällt
några obetänksamma ord till flickan, och det var
obetänksamt af er... det var mycket obeskedligt af er.»
»Jag bedyrar, att jag hvarken gifvit Anna eller någon
annan menniska anledning till en sådan förmodan... Hur
skulle jag väl kunna tänka på att fria till någon, jag som
ännu knappast kan försörja mig sjelf!... Hennes nåd kan
väl inte anse mig för så oförståndig?»
»Nej, nej, det gör jag inte... jag har alltid ansett er
för en förståndig och klok man... Emellertid är det mycket
orätt af Anna att utsprida sådana der rykten... det bör ni
säga henne, men på ett sätt, som inte sårar den stackars
flickan... Ni bör inte dröja med den saken, Anders! Det
är nödvändigt för hennes lugn, att hon inte djupare insöfver
sig i den föreställningen... Jag har ju rätt deri, min vän!»
»Jag vill genast gå till henne och skingra hennes
villfarelse,» förklarade ynglingen och tog ett steg för att gå
sin väg.
»Ja, gör det, men så delikat som möjligt; man bör
aldrig leka med en qvinnas hjerta... Men hur skall jag få
mig en vacker blomma?... Ni ser att jag är klädd i full
gala, men saknar en passande blomma.»
Anders flög som pilen till närmaste blomsterrabatt och
plundrade den på dess vackraste ros, den han derefter räckte
sin granna matmor.
Under det att hennes fina fingrar omfattade den
erbjudna blomman, tryckte hennes handlofve mot ynglingens
hand med den verkan, att han, rodnande och förvirrad, drog
sig ett steg tillbaka.
»Adjö, Anders, och tack för den vackra blomman!»
ropade friherrinnan, hvarefter hon aflägsnade sig ur parken,
mer flygande än gående.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
