Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blanklädersskorna i valsen eller polkan. Med ett ord, apslägtet
triumferar på mensklighetens bekostnad.
En och annan gång, ehuru högst sällan, träffar man
dock sådana figurer, mot hvilka civilisationens omnämnda
hyfvel bräcker sitt eggjern. Dessa tjurskallar framgå
ohjelpligt sin bana på sitt eget hårdnackade sätt, fullkomligt döfva
och blinda för grinet, som kring dem utvecklar sin
myggdans. Det är tvänne dylika original, som äro hjeltarne i
följande korta berättelse.
För några år sedan hade Stockholms samtlige
källarkunder mycket att orda om tvänne äldre herrar, som
dagligen besökte några af hufvudstadens källarsalar.
Båda voro f. d. åldermän, den ene i det vällofliga
hofslagareembetet och den andre i det likaledes vällofliga
vagnmakareembetet. Som de lefvat under de s. k. goda tiderna,
hade de hvar för sig samlat så mycken förmögenhet, att de
nedlagt sin rörelse och för återstående dagar lefde ett
sorgfritt lif af räntan på det lilla kapital de egde.
Men hvad var det som källarkunderna om dem hade
att förtälja? Jo, att man under en tid af tjugu år beständigt
sett de tvänne åldermännen tillsammans utan något annat
sällskap än hvarandra. Men icke nog dermed. Man hade,
som sagdt är, sett dem, utan att någonsin ha hört dem vexla
ett enda ord hvarken med andra, eller, hvad som var än
besynnerligare, med hvarandra. Troget följdes de åt öfver
torg och gator med händerna bakpå ryggen, men tysta som
de murar, emellan hvilka de vandrade, ja, de hugnade icke
ens hvarandra med en blick. Hvarje eftermiddag på slaget
sex stannade de framför källaren Hamburger Börs och
funderade några sekunder, hvarefter de gingo in och slogo sig
ned vid det närmast dörren stående bordet. Kyparen nalkades
dem genast med tvänne små supar odestilleradt bränvin,
tvänne metvurstbitar, tvänne kringlor och tvänne glas
svagdricka. Kännedomen om de säkra kundernas vanor hade
gått från källarmästare till källarmästare, från kypare till
kypare, under loppet af ett fjerdedels sekel. De intogo
suparne, nöpo en bit af metvursten och kringlan samt tömde
svagdricksglaset, hvarefter de på en gång uppstodo, närmade
sig disken, upptogo hvar sin tjocka, gammalmodiga plånbok,
betalade utan att fråga hvad de voro skyldiga, och gingo
sina färde, lika stillatigande som de kommit. Nu fortsattes
vandringen uppåt Drottninggatan till Barnhuskällaren, hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
