Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skattsökaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Tycker ni hon är vacker?»
»Åh, som folket är mest,» svarade han försigtigtvis.
»Man säger, att hon skall vara ofantligt rik, att hon
har ända till en half million,» yttrade fru T.
»Kors, har hon det?»
»Ni tycks inte vara lika väl underrättad som... som
andra... Men låt oss gå hem... det är fasligt varmt...
man kan riktigt qväfvas i denna olidliga hetta!»
Man lemnade promenadplatsen, men fru T., så liflig
nyss, yttrade under hemvägen ej ett enda ord och
bevärdigade sin kavaljer knappast med en enda blick. När hon
uppnått sin paviljong, yttrade hon med ett tillskrufvadt
småleende:
»Vill ni vara min kavaljer på eftermiddagen med, så
är ni mycket välkommen.»
Vår löjtnant tackade på det förbindligaste och lofvade
att äfven på eftermiddagen ha den äran, hvarefter han
aflägsnade sig.
»Det tycks nästan, som om den sköna ville begagna
mig till ett slags bulvan,» anmärkte löjtnanten för sig sjelf;
»antingen vill hon genom visad uppmärksamhet mot min
person reta v. K:s svartsjuka, eller också vill hon låta
verlden förstå, att det är hon som brutit med honom, i fall det
verkligen gått ända derhän. Lika mycket, jag ser inte att
jag kan förlora det ringaste på hur det än är. Von K. har
bestämdt kastat sig på en annan bog, och det ser ut som
om salig sågverksegaren i lifstiden gjort bättre affärer än
salig bränvinspatronen. Jag skall emellertid icke underlåta
att infinna mig hos den öfvergifna och trösta henne så godt
jag kan. Det stärker i alla fall ens kredit att få promenera
med trehundratusen riksdaler under armen. Mindre summor
har jag gått med.»
Löjtnant Gustaf B. fortfor att någon tid vara fru T:s
följeslagare och hon att visa honom all tillgifvenhet, så
ofta de voro i sällskap med andra. Men när de voro för
sig sjelfva, iakttog hon samma kalla förbehållsamhet, hvilket
likväl föga bekymrade vår beskedlige löjtnant, ty hans
förhoppningar voro, såsom vi veta, af det anspråkslösa slaget.
Men en eftermiddag, när han efter vanligheten gjorde sin
uppvaktning hos fru T., fann han till sin stora öfverraskning
löjtnant v. K. sittande bredvid fru T. i verandan under det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
