Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skattsökaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lifligaste samtal. Han helsade, men man tycktes icke märka
honom. Han helsade med något högre stämma.
»Åh, det är ni, min bästa löjtnant,» yttrade ändtligen
den unga enkan med ovanligt strålande ansigte, »men i dag
har jag inte tid... ursäkta!»
Då hon icke bad honom stanna qvar, fortsatte han sin
väg. Men han hade icke tagit många steg, förrän han
mötte en af sina närmare bekanta, en hofrättsnotarie G.,
som äfven hörde till badgästerna.
»Kavalleriet har återvunnit terrängen och infanteriet
retirerar,» ropade denne emot honom; »det skall vara i
fredstid som sådant kan hända... Din näsa är lång som en
bajonett, kära bror!»
»Det är kungligt att få lång näsa nu för tiden,» tröstade
sig vår infanterist; »men det skulle vara roligt att veta hvad
som egentligen befordrat regementsförändringen.»
»Von K. är född affärsman,» förklarade notarien; »han
korresponderar både med norden och södern. I går fick
han bref från norden med den underrättelsen, att det icke
står så alldeles väl till med fru W:s halfva million, ty för
det första lär hennes man icke efterlemnat mer än hälften
af denna summa, och för det andra finnes det en liten
dotter som delar arfvet. Halfva millionen har följaktligen
blifvit betydligt reducerad, och som v. K. icke tycker om
reduktioner, har han återvändt till sin förra flamma. Hela
societeten talar derom, vi ha samtalsämne minst för fjorton
dagar, och som du är en af hjeltarne, kan du räkna på
fjorton dagars odödlighet.»
Vår löjtnant, föga smickrad af denna odödlighet, följde
sin vän till badsalongen, der han genast blef föremål för
allmän munterhet; men som han hvarken var sorgsen eller
ens förlägen, utan med det bästa lynne i verlden syntes
»låna sig för driften», så förlorade den snart sin udd,
åtminstone hvad honom beträffade. Senare på aftonen träffade
han af en tillfällighet fru W., den nu i sin tur öfvergifna
enkan.
»Hvar har ni er dam i dag?» frågade hon.
»Hon är upptagen,» svarade han. »Och ni?»
»Jag är ledig.»
»Ni säger detta med den lugnaste min i verlden.»
»Ni vill kanske trösta mig också?» frågade fru W.
skrattande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
