Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- En gradpasserare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En gradpasserare.
Mången torde ännu erinra sig den utmärkte och år
1839 aflidne tenorsångaren Sällström, på sin tid
kungliga teaterns primo amoroso, Fra Diavolos och Don
Juans oefterhärmlige representant, skådespelaren med den
hänförande stämman och de »mördande blickarne», såsom
han sjelf brukade yttra om sig, och detta med skäl, om man
skall tro det täckare könet. Och hvarför skulle man icke
kunna göra det? Hade vi tillhört nämnda kön, himlen vete
om vi icke tyckt detsamma! Det finnes knappast något så
pikant som en teatersångare med näktergalar i sin strupe
och ögon af brinnande kol. Af mycket svagare toner kan
man förtrollas, vid mycket mindre eld fjärilen sveda sina
vingar. Lägger man dertill förste tenorens vanliga lott att
utföra de vigtigaste älskar-rolerna, så... hvem tänker då på
den sanningen, att den, som älskar oftast, älskar minst?
Sällström dog i sin bästa ålder och kort efter sedan
han förlorat sin härliga röst. När näktergalen förlorat sina
toner, hvad har han väl annat att göra än lägga sig och
dö! Det är hårdt redan att höra andra sjunga, när man
icke kan svara på samma tungomål. Men hör man dertill
andra sjunga hvad man sjelf en gång sjungit och tillvinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Jan 6 18:27:05 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/7/0189.html
