Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett omnibusäfventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Slussen,» tillade hon och hoppade ur vagnen med en grace
värdig den, som illustrerar en generals baler.
Invaggad i de ljufvaste drömmar, åkte vår lycklige
magister ända fram till Slussen, der han ämnade stiga ur,
för att ila till mötes nästa omnibus, som väntades från
Ladugårdslandet. Vid det bestämda hörnet skulle han
afvakta den sköna anförvandten till så många förnämiteter
och fortsätta en bekantskap, hvilken så godt som ifrån skyn
fallit öfver den hänryckte lärde. Men vid det han satte
foten på fotsteget, kom han att föra handen till en liten
bröstficka som han hade utanpå sin rock och i hvilken han
efter sitt uppstigande i vagnen hade stoppat sin portemonnä
för att ha den till hands, när nästa polett skulle lemnas.
Denna ficka fann han nu alldeles tom. Han letade i andra
fickor, letade öfverallt, men förgäfves. Han meddelade
kusken och gossen, som sitter bakpå, sina bekymmer.
Begge ryckte på axlarna, misstänkande att portemonnän blifvit
stulen under färden, och de fritogo icke ens den unga
damen, som magistern uppgaf sig ha talat med, enär det icke
vore första gången herrar blifvit i omnibusar bestulna af
dylika damer.
Ett förfärligt ljus uppgick för den lärde. Han erinrade
sig, att han vid ett tillfälle i sin lycksalighet tryckt den
skönas hand till sitt bröst och sålunda sjelf visat henne raka
vägen till bröstfickan. Men hur kunde han väl också
föreställa sig, att en så liten hand kunde ha så långa fingrar!
»Äfven jag har ett dyrbart minne af er», hade hon vid
afskedet yttrat, den afgrundsanden! Men den gången talade
hon sanning, ty minnet bestod af minst femtio riksdaler
kontant, utom den splitternya portemonnän och ett litet plån
med reseanteckningar, gjorda mellan Upsala och Stockholm,
kanske ovärderliga. Den stackars magistern angaf saken för
polisen, men återbekom hvarken det ena eller det andra.
Det enda som någorlunda tröstade honom var, att den der
qvinnan uselt prononcerade latin, ty han hade alltid varit af
den tanken, att en menniska, som icke kan latin, svårligen
kan vara annat än ett sämre väsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
