- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 7. Taflor och berättelser. Del 2 /
204

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Natur och Konst.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rätt vackert, ehuru för tillfället mycket upprördt ansigte, icke
egentligen ungt, men vid den s. k. oegentliga åldern hos en
qvinna, eller öfver trettio år. Hon syntes liksom öfverlägga
med sig sjelf, antingen hon borde gå in i huset eller fortsätta
sin väg. Hon tycktes bestämma sig för det förra.

»Jag känner bestämdt igen henne,» yttrade Björkman,
»hon var med på ångbåten hit... Ah, nu har jag henne,
det är din gamla flamma, kära Ekström, det är hennes nåd
generalskan von L**! Det är Medea. Stackars Jason!»

Jag kände ännu helt dunkelt Ekströms förhållande till
detta fruntimmer. Men jag erfor den djupaste oro både för
hans och i synnerhet för hans hustrus skull, hvilken hvarje
ögonblick kunde återkomma.

»Men hon måtte väl låta tala med sig,» förmodade jag;
»vill du, skall jag genast gå ut till henne för att afvända
skandalen?»

»Förr låter tigrinnan tala vid sig än en svartsjuk,
hämdfull qvinna!» pustade värden. »Ifrån att ha visat mig den
mest iskalla likgiltighet, för att ej säga förakt, har hon
alltsedan min förlofning förföljt mig med de galnaste biljetter,
och nu kommer hon sjelf, glömsk af sin värdighet som qvinna.
Det är ju den förfärligaste belägenhet man kan tänka sig!»

»Jag vet råd,» försäkrade Björkman; »jag for hit
egentligen för att gratulera dig till din stora lycka, men som
denna syns problematisk, inskränker jag mig till mitt andra
ärende, nämligen att vigilera hos dig trettio eller fyrtio
riksdaler, helst femtio, på åtta dagar eller nio, helst på obestämd
tid. Ge hvad du kan och jag jagar Medea ner i hafvet,
om hon också sprutade eld ur alla porer!»

»Se här, här!» ropade Ekström och gaf honom en sedel,
som jag tror, på femtio; »men hvad ämnar du göra?»

»Spela förtviflad älskare,» svarade Björkman, i det han
strök upp håret och började vända ut och in på ögonen;
»jag skall döda min trolösa älskarinna, döda alla mina rivaler,
döda fan och hans mor, men ur den högre dramen blir det.»

Dervid satte han hatten på skulten och rusade ut.
Ekström och jag togo plats vid fönstret och sågo mellan
jalusierna, som hindrade de utevarande från att se oss, en
den kostligaste syn.

Generalskan hade närmat sig porttrappan, då hon möttes
och hejdades af Björkman, hvilken nästan på hufvudet
störtade utför trappan. Vi hörde ej ett ord af dialogen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:27:05 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/7/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free