Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Natur och Konst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men det mimiska och plastiska undgick oss ej. Björkman
utvecklade hela det ofantliga förråd på de stora tragiska gester
som gjort hans lycka i landsorten. Han svängde som en
förtviflad med begge armarna, han stötte, liksom med en dolk,
än åt sitt eget bröst, än åt hennes. Vi sågo generalskan
blekna, studsa och taga det ena steget baklänges efter det
andra. Men när den förtviflade älskaren gjorde min af att
vilja fatta den förtviflade älskarinnan om lifvet, liksom för
att med henne kasta sig i diket vid vägen, hvilket för
tillfället fick gälla för en brusande ström, då tog damen, trots
sin något matronlika korpulens, till flykten och Björkman
efter henne med halsen långt framsträckt och armarna mot
höjden.
Det tycktes bära af som åt ångbåten, under en oafbruten
munterhet från vår sida, och Ekström var räddad. Kort
derefter och just i grefvens tid återkom grefvinnan. Jag
tillbragte de angenämaste stunder i detta älskliga hem, till dess
ringklockans ljud från ångbåten manade mig till uppbrott.
Åter ombord, möttes jag af Björkman.
»Nå?» frågade jag.
»Medea har krupit ned i salongen,» underrättade han
triumferande, »hon såg i mig djefvulen eller sig sjelf, och
konsten har besegrat naturen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
