Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Bara några ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af den der älsklingsrätten, och hon hoppades på en klarare
panna och ett mildare ord. Men i stället sköt han tallriken
ifrån sig.
»Hvad är det nu?» frågade hon.
»Du har väl sjelf lagat till det här, kan jag känna?»
sporde han.
»Men hvad fattas? Hvad är det för fel?»
»Åh, just ingenting. . . Hvad som helst är godt nog
åt mig.»
»Jakob!»
En rörande sorgsenhet blandade sig med förebråelsen
i hennes röst, och när hon nämnde hans namn, runno
tårarna utför hennes kinder. Herrn tyckte ej om tårar;
de besvärade honom alltid, i synnerhet när han var vid
dåligt humör. Han uppsteg derför, tog hatten och lemnade
rummet.
Men ju längre fram på förmiddagen, desto mindre nöjd
blef han med sig sjelf. Morgonens tilldragelse framstod allt
bjertare för honom och gjorde honom orolig. Han sökte
likväl urskulda sig, det förstås.
»Marie är för sjåpig, för ömtålig och misstyder alltid
mina ord. Skall man då i sitt eget hus väga sina ord
med guldvigt! Det är som skulle man räkna diamanter
eller gå på ägg.»
Han kunde dock icke neka för, att hans ord ofta varit
orsaken till de moln, som stundom drogo öfver hemmets
himmel. Ju lugnare hans själ, ju klarare hans tanke, desto
mindre tyckte han om sin roll i morgonens lilla drama.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Jan 6 18:27:05 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/7/0253.html
