Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bara några ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ledsen öfver den smärta han förorsakat sin ömma,
välmenande hustru, vände han åter hem. Vid sitt inträde
hörde han barnen tala ovanligt sakta i barnkammaren. Han
lyssnade, men hörde ej sin hustrus röst. Ängslig inträdde
han i sängkammaren, der han fann sin hustru liggande med
tillslutna ögon och ansigtet så blekt, att han ovilkorligen
ryste till. Han tviflade en stund på att hon andades, och
hur lättades icke hans bröst, när han såg hennes häfva sig.
»Marie,» yttrade han med ömhet.
Ögonblickligen skildes de befransade ögonlocken och
hon blickade upp något förvirrad. Han böjde sig ned och
kysste hennes bleka
läppar, och liksom rörda
af en elektrisk gnista
flögo hennes armar kring
hans hals.
»Att du skall må
så illa!» fortfor han med
samma ömma uttryck i
rösten.
»Det är bara mitt
sjuka hufvud,» svarade
hon, »men jag har sofvit
och det är bättre nu.
Jag visste inte att det
var så sent,» tillade
hon oroligt, »jag fruktar
middagen inte är färdig
än!»
Hon sökte resa sig, men han hindrade det.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
