Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fröken Lohm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inträdande betjenten anmälde, att någon i tamburen genast
ville tala med »nådig generalen».
»Man får vänta till jag spisat,» svarade generalen.
Betjenten gick, men återkom snart med blekt ansigte
och berättade, att man icke ville vänta tills »nådig generalen»
spisat samt att det stod vakt utanför huset, det s. k.
Pechlinska huset på Blasieholmen.
»Jag reser mig icke från bordet förrän jag slutat min
middag,» förklarade Pechlin, visserligen med blekare
ansigtsskiftning, men med stadig röst.
Men i detsamma visade sig i matsalen en gardesofficer
med blottad värja. Då reste sig generalen, yttrade ej ett
ord, men tryckte händerna på sina af ängslan förstummade
slägtingar, kysste sin tolfåriga systerdotter på mun och följde
officeren såsom fånge, skäligen misstänkt för delaktighet i
Gustaf III:s mord.
Såsom minne af sin beskedliga morbror, den hon sedan
aldrig återsåg, förvarade fröken Lohm en liten tafla af silke,
hvilken, sydd af hennes mor, hängt i morbror Pechlins
förmak.
Man tillbjöd gumman husrum öfver natten, och rörd
ända till tårar, antog hon tillbudet, dock med förbehåll att
få betala när hon kunde. Men som hennes hundar voro
ostyriga, lade hon sig ej, utan satt hela natten på en stol
med ett vaksamt öga på sina älsklingar, dem hon tidt och
ofta lexade upp.
»Att lilla Fina, som är ung och obetänksam, inte vet
hur hon skall skicka sig på främmande ställe, det undrar
jag mindre på. Men att Bella, som är äldre och
förståndigare, skall bära sig åt så der... tyst Bella, ligg stilla,
Bella! Annars får Bella inte se Gustaf Wasa och inte heller
Kalifen i Bagdad!»
Följande dagen lyckades man få en egen bostad åt den
stackars gumman och dit man lät flytta hennes bohag, bland
annat tre gammalmodiga, men vackra byråar, fast med tomma
lådor, allt fragment af ett länge sedan brutet välstånd.
När hon skulle gå och taga afsked, yttrade hon:
»När jag en gång får råd skall jag köpa mig lockar af
hår, ty garn är just inte lämpligt. De ska bli mörkbruna,
ty jag har haft det vackraste mörkbruna hår och såg inte
heller så illa ut för resten,» tillade hon, kastande en blick
i spegeln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
