Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödgräfvaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
dödgräfvare*,*.
Derefter gick Gustaf till kistans hufvud och läste der
följande:
»HÄR HVILAR
CAROLINA THERESIA CHARLOTTA CALLERLING
FÖDD DEN 8 AUG. 1805, DÖD DEN 5 SEPT. 1821.»
Sedan Gustaf sålunda mättat sin nyfikenhet, tog han
helt beskedligt skofveln, som stod i ett hörn af koret,
aflägsnade sig från det hemska rummet, hvartill han ganska
ordentligt läste dörren, och begaf sig derefter något modigare
till grafven, målet för menniskornas sträfvanden på jorden,
målet för hans arbete denna natt. När han gick förbi
fönstren till grafkoret och tittade in genom ett af dem,
glänste mot honom, belysta af månen, en af kistans
silfverfötter och en lampett, hvari månens bild smålog mot
honom.
Vid grafven, som, enligt faderns yttrande och efter
hvad han sjelf kunde finna, endast var halfgräfd, låg en
liten stege. Natten kändes så mild och Gustaf tog derför
af sig rocken för att vara desto ledigare i sina rörelser, steg
sedan varsamt ner i djupet och började sitt nattliga värf,
som visst ej var det behagligaste. Den jernbeslagna skofveln
smälde oupphörligt mot menniskoben och murkna fragment
af likkistor, bleckbitar och trästycken. Men Gustaf tänkte
på sin faders lugna och behöfliga hvila och var derför
oförtruten i sitt arbete, såsom det en god och ömsint son
egnar och anstår. Mullen, uppjagad af hans kraftfulla armar,
dansade åt alla fyra väderstrecken. O, hur mången stor
och i lifstiden mäktig matador måste ej vid detta tillfälle
vända benen i vädret 1
Gustaf hade snart hunnit så djupt, att han fann sitt
hufvud omgifvet af jord från alla sidor och hade de dödas
ben, i ordets egentligaste bemärkelse, på sin näsa. Der
grinade en skalle honom midt i synen och så nära att den
kunnat bita honom i näsan, i fall han haft munled. Gustaf
grinade igen och körde förargad med knytnäfven skallen
in i mullen; men, hast du mir gesehen, så kom der en
annan igen, som visst ej såg mildare ut i fysionomien.
Hvad var att göra? Hvad annat än att blunda för de beniga
kritikasterna och fortsätta sitt arbete. Gustaf drog ner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
