Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödgräfvaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dödgräfvare!?.
’25
»Tag då ditt förnuft till fånga, stackars Albert,» sade
fastern nr i, i det hon förde näsduken till ögonen; »tag
då ditt förnuft till fånga och glöm ej att du sjelf eger
qvar i lifvet anhöriga, för hvilka din helsa, ditt lif äro
dyrbara.»
»Du har visserligen orsak att gråta och klaga,» inföll
fastern nr 2, »men tror du ej att vi hafva likaså stort skäl
dertill? Gud skall veta, hur dyrbar hon var för oss, det
englabarnet, men Gud har så velat, och menniskan måste
lyda, om än hennes hjerta skulle brista dervid.»
De båda fastrarna snyftade så högt, att de små
hundarna i deras knän funno sig rörda deraf och började
ömk-ligen skälla.
Albert uppreste sig från stolen och aflägsnade sig ur
rummet, utan att säga ett enda ord.
»Herre Gud, om det här stöket väl vore öfver,» sade
nu fastern nr 1, sedan Albert gått, »så att man kunde få
komma i ordning med ett och annat här i huset. Gud
ske lof, ingen förmyndare skall mer ställa och krångla
efter sitt behag!»
»Ja, det ska’ Gud veta, att det förargat mig att se,
hur det hushållats här,» tillade fastern nr 2; »men bli vi
herrar på täppan, så ska’ det bli andra ruter här. Hvar
skola vi bo, syster lilla? Jag tycker, att denna våningen
vore lagom åt oss. Jojo, det kan vara så godt att vi ha
allt det här. Det hade kantänka varit så förträffligt att låta
den der munsjören sätta bort alltsammans, medan vi fått
lefva på nåder hos brorsdottern.»
Man torde finna, att orsaken till så väl snyftningarnas
hastiga slut som till de bedagade damernas samtal helt
enkelt var den, att de begge fastrarna genom brorsdotterns
frånfälle numera voro de enda arfvingarna till det hus,
hvari de befunno sig och som årligen renderade en liten
honett summa af femtusen riksdaler banko, sedan diverse
onera afgått.
Steg hördes i förmaket, och näsdukarna flögo på en
gång till fastrarnas ögon. Dörren öppnades, och
församlingens kyrkoherde visade sig i rummet. Nr 1 uppsteg
och neg under högljudd gråt, nr 2 likaså. Nr 1 satte sig
derefter och gned sig i ögonen förtvifladt, sammaledes nr 2.
Kyrkoherden nalkades, tog en stol och satte sig framför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
