Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödgräfvaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dödgräfvare!?.
’29
7-
Fem år hade förflutit sedan den besynnerliga
kyrkogårdshändelsen och den nästan lika så besynnerliga
mor-* gonen derefter. Vår dödgräfvare var nu sin egen, d. v. s.
han var en bergad och välbehållen mästare, lika utmärkt
för sina vackra schatull som för sitt vackra och hurtiga
•utseende, ja, han var till och med löjtnant vid Stockholms
borgerskaps kavalleri. Hvarje fruntimmer, som såg honom,
der han satt på den väldiga klipparen, tillhörig en vän
och bryggare, klädd i den granna uniformen, den stora,
trekantiga hatten med den långa, hvita plymen uti och de
tätt åtsittande gula skinnpantalongerna, som på denna tid
tillhörde borgarkavalleriets uniform, kunde ej underlåta att
med en viss tillfredsställelse i blicken följa hans kraftfulla
gestalt. Just så borde ett ämne till en af de femtio äldste,
till en stadsmajor, ja till en rådman och riksdagsman se
ut. Men vår hederlige Gustaf Winter syntes vara alltför
uteslutande upptagen af sin verkstad för att ha tid att
sysselsätta sig med giftermålstankar, hvarför ock mången
fruntimmersnäsa, ifrån att vara den allra som nättaste, omsider
alltid slutade med att blifva oformligt lång. Genom sin
löjtnantsfullmakt konungens trotjenare, var dock Winter till
sina politiska grundsatser frisinnad; han hade uppmärksamt
följt 1823 års riksdagsförhandlingar, beundrade grefve
Anckarsvärd och Gustaf Hjerta samt läste flitigt sin Argus,
berömmande sig derjemte af att vid ett tillfälle hafva druckit
brorskål med Johan Johansson, ja, han hade till och med
en gång vägrat att stiga till häst för att jemte sina
kamrater vara en kunglig person till mötes, då denne hemkom
från en resa, så mycket han än älskade sin vackra
uniform. Med ett ord, vår hederlige Gustaf Winter var en
både för sin karakter och sin skicklighet i det yrke, som
var hans födkrok, mycket aktad ung man.
En förmiddag gick han från sin verkstad, åtföljd af
en lärgosse, som medförde ett grannt schatull af mahogny
med åtskilliga inlagda stycken af andra dyrbara träsorter.
Han var klädd i sina bästa civila kläder, och hans långa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
