Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flickan på Carl den trettondes torg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58 flickan 1>å cabl den t bett ön des tobo.
detta belägringssystem, hvaraf hon besvärades, och när någon
gång tilltagsenheten lockade fram en tår i hennes öga, blef
denna perla ur den renaste källa ett nytt mål för roflystnaden
och begäret. Hon blickade omkring sig, liksom sökte hon
ett skydd, och när hon saknade det och derjemte erinrade
sig, hur fader- och moderlös hon var, ensam på jorden,
utan slägt och vänner, var det en himmelsk syn att skåda
hur hon tryckte sina läppar på barnets mun, liksom sökte
hon skydd hos den hon sjelf skulle skydda.
Dock fanns det en person, som, ehuru han alltid satte
sig på samma soffa eller bänk som hon, likväl aldrig ännu
till henne talat ett enda ord. Det var en ung man, mer
snyggt än modernt klädd. När trängseln kring det vackra
englaparet blef för stor, aflägsnade han sig alltid, liksom
ville han ej med sin närvaro föröka det redan betydliga
antalet; men den som då sett in i hans ansigte skulle därpå
ha blifvit varse harmen i de mörkaste drag tecknad,
omvexlande med medlidandet och sorgen. En annan gång, när
han trodde att ingen märkte det, nalkades han stället der
hon satt och räckte henne och barnet några vackra blommor
och mogna frukter; men innan ännu hennes af oskuld och
tacksamhet lågande blickar kunde, ovetande af sin förmåga,
belöna gifvaren, var denne redan försvunnen i någon af
alleerna. Snart syntes åter hans ansigte, detta oftast glada,
alltid blygsamma ansigte; men hur förmörkades det ej, då
han - märkte bladen af de blommor han nyss gifvit, fallna
på marken, rifna från sin stängel af den lillas händer.
Men en gång, då han promenerade förbi den unga
flickan och varseblef tvänne mustaschbeprydda kavaljerer
vid hennes sida och tårar i hennes ögon, nalkades han djerft
och deltog i samtalet, hvilket slutade så, att de tvänne groft
skämtande herrarne, träffade af hans qvicka, satiriska tunga,
funno för godt att retirera från skådeplatsen. Nu
presenterade han henne ånyo en liten från törnen befriad ros, och
hans första ord till henne voro:
»Behåll då något för er egen del, goda flicka 1 Göm
denna lilla blomma, som är er egen bild, om ni anser den
förtjena att vårdas som ett minne af mig.»
Flickan såg länge på honom med sina stora, klara ögon,
liksom ville hon i hans ansigte läsa meningen af hans ord.
Hastigt tog hon blomman ur hans hand, fäste den okonst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
