Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strumpväfvaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stku1i1>väf vaken.
85
en större fordran för inlemnade varor, men funnit boden
igenläst; förty och emedan köpmannen rest till landet för
att, såsom det allmänt berättades, lägga in. Den summa
Tellbom hade att fordra var beräknad att betäcka hyran,
som just i dessa dagar skulle betalas. Han befann sig
derför i en riktig knipa och hade alla skäl i verlden att vara
melankolisk, ty han var ej bland dem, som hyllade den
namnkunnige Kumlanders princip, hvars valspråk alltid var:
»att flytta, om hyran skulle betalas». Ingen vän hade han
heller, till hvars plånbok han i nödens stund kunde fly.
Det första paret är alltid det värsta, säger den härdade
förbrytaren. Så måste det också förhålla sig med de första
bekymren, innan ännu själen genom förnyade påkänningar
erhållit något tjockare skinn, att vi så må uttrycka oss.
Tellbom hade verkligen så tillstält, att han förut varit
temligen fredad i den vägen; han hade ej kastat sig i större
aflarer än att han kunnat gå i land dermed, hade alltid
tagit det säkra med mindre vinst, för det osäkra, som endast
prunkade på spekulationens fält. Derför hade han lyckligt
undgått alla förluster. Så mycket mer svidande var den
förlust, hvaraf han nu träffades, och han kände en viss
isande tomhet i bröstfickan. Dertill hade nu lika oförmodadt
i grannskapet af nämde bröstficka också yppat sig en
tomhet — en tomhet i hjertat, förorsakad deraf, att blixtarna
från tvänne ögon nyss slagit ner deruti och gjort ett
förfärligt »tabelras». Vår man var således angripen från alla
sidor. Det är minsann i allmänhet ingen lätt sak att bära
oron, men ännu mer påkostande är det att vara orolig i
en kammare, der man ej kan göra den minsta förtviflans
gest utan att slå sönder händerna mot någon vägg, eller
räta upp sig för att riktigt himla sig, utan att löpa fara att
stöta sönder rappningen i taket med pannan, eller sopa
bort spindelväfvarna med ögonbrynen.
Tellbom tog derför sitt parti och gick ut på gården.
Aftonvinden fläktade mild och svalkande kring den
promenerandes tinningar; men oron brände lika starkt. På gården
stodo några krusbärsbuskar, som endast hade kart att bjuda
på. Krusbärskartar äro mycket syrliga. Tellbom började
traktera sig dermed. Hvem vet hvad krusbärskart kan
uträtta 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
