Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strumpväfvaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
stiiujii’väfvaren.
Vår hederlige Niklas Tellbom hade några minuter
sysselsatt sig med att plundra nämde krusbärsbuskar och
sålunda beröfvat syltburken många förhoppningar, då en
dialog från det öppna fönstret en trappa upp nådde hans
öron. Den ena rösten var skrällande och gick i näston;
den andra var en gråtande qvinnas. Tellbom tyckte sig
höra den sträfva ängskäran från sin tufva talande med en
klagande näktergal i närbelägen lund. Dock var det honom
omöjligt att kunna urskilja orden, i synnerhet som hågen
eller förmågan att lyssna icke hörde till hans egenskaper.
Samtalet upphörde likväl snart, men i stället hörde han
en dörr häftigt igenslås, och han aflägsnade sig sjelf från
gården för att gå in i sin kammare, då han i förstugan
mötte just samma unga fruntimmer, som han nyss sett
utanför sitt fönster. Hon hade kommit utför trappan;
men hennes gång var svigtande och hennes ögon förgråtna.
I detsamma hon satte foten utom porten, samma fot, som
några minuter förut dansat omkring i den stackars
strumpväfvarens hufvud, föll hon — lyckligtvis ej till marken,
som var hård och stenig, utan i strumpväfvarens armar,
hvilka voro desto mjukare, och snart inneslöt väfstolens
tummelplats tvänne varelser, af hvilka den ena, en
af-svimmad flicka, hvilade på den tarfliga sängen, medan den
andra, som icke var någon annan än vår strumpväfvare i
skjortärmarna, stod lutad öfver henne och bjöd till att få
lif i den stackars flickan. Någon eau de Cologne hade den
för öfrigt så gästfrie värden icke att bjuda på, ty hans
toalett saknade allt, toalettbordet sjelft inbegripet, så när
som på en rakask af tenn och en rakknif naturligtvis;
men så var också detta allt, ty hans stöflar innehade, utom
sin ordinarie tjenst, äfven den bisysselsättningen att vara
strigel. I stället nu för denna eau de Cologne, för hvilken
han i detta ögonblick säkert hade uppoffrat sjelfva sin
väfstol, baddade han hennes hufvud med vatten, hvarjemte han,
för att framkalla ytterligare svalka, blåste på flickans
tinningar. Småningom uppsteg öfver kindernas snöfält lifvets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
