Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strumpväfvaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
stbumpväfvaren.
skärf till medikamenter och vård för min arma lidande
moder.»
»Om förlåtelse, mamsell,» sade Tellbom, »begära en
skärf af honom, så fattig, så eländig!»
»Han fattig!» utropade flickan med liflighet; »han
eländig! O nej! Hans fattigdom är den giriges, som aldrig
kan få nog; hans elände blodsugarens, som under eländets
mask söker nya offer för sitt penningbegär. . . Och detta
måste jag säga om min egen morfar!»
Nya tårar i de himmelska ögonen aflöste de gamla.
»Och den uslingen stötte omildt sin dotterdotter ifrån
sig,» genmälde den hederlige strumpväfvaren, »kunde lemna
sitt sjuka barn utan hjelp och stöd, oaktadt han har, som
mamsell säger, tillgångar! Har då aldrig ett menskligt
hjerta klappat i denna hopkrumpna gestalt? Lutande mot
grafven, vill han likväl öfver sitt af åren nedtyngda hufvud
samla ett barns tårar! Jag vill gå upp till honom, mamsell,
jag är blott en simpel strumpväfvare; men jag vill tala till
honom, jag skall söka tina upp detta förstelnade hjerta, jag
vill genast...»
Den unga flickan fattade rörd hans hand och såg med
obeskriflig ömhet på den unge mannen.
»Nej, ni får icke gå upp till honom,» sade hon, »det
hjerta, som kunnat motstå min döende moders böner, skall
äfven vara tillslutet för edra.»
»Men er mor! Er sjuka mor!» utropade Tellbom.
»Himlen, som hitintills varit vårt enda stöd, skall ej
undandraga oss sitt milda beskydd; vi tro och hoppas på
honom deruppe. Aldrig mer skall min fot beträda den
obarmhertiges tröskel, och icke heller må någon annan
bönfalla hos den, hvars hjerta icke röres af egna anhörigas
tårar. Jag anhåller att ni, såsom ett prof af er vänskap
för mig, icke nämner ett ord till honom, hvarken om hvad
jag sagt er, eller om detta möte.»
»Mamsells önskan är ett heligt bud för mig,» svarade
strumpväfvaren, i det han, med en djerfhet, som han ej
kunde förklara, fattade hennes hand och tryckte den mellan
sina. Hon drog den ej tillbaka, hennes blick förmörkades
ej. Vår strumpväfvare kände sig öfverlycklig. Hastigt
släppte han denna sköna arm och började nedrifva från
väggen de upphängda strump-paren, hvarefter han äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
