Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Enda barnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENDA BABNET.
107
kappor glansen af kraschaner och färgen af olika slags
ordensband. Var det då ett spelhus — ett spelhus med
dessa eländiga bankörer, hvilkas af nattvak och debaucher
rödstrimmiga ögon tigerlikt bliga öfver ännu eländigare
varelser, som i förtviflan söndertumma sina sista fyrkar,
och hvilkas banker polisens tjensteandar spränga? Fy, hvilken
ovärdig misstanke I
För att öfvertyga dig om motsatsen till allt detta, så
följ oss, läsare, för ett ögonblick in i denna lysande våning.
Hvilken beqvämlighet, hvilken prakt öfverallt! Tvänne
bugande vaktmästare mottaga vid dörren din kappa och
dina galoscher, och du erhåller i stället ett numreradt
kort. Du promenerar vidare och står nu i en rikt upplyst
sal, på hvars målade golf herrar gå och språka med
hvarandra, åtskilda genom åldern och utseendet, men
öfverensstämmande likväl deruti, att de samt- och synnerligen
tyckas tillhöra den så kallade bättre eller bästa klassen i
samhället. Ifrån salen kommer man in i åtskilliga smårum,
det ena elegantare än det andra. Här råder mycken
verksamhet; men allt går så tyst, så städadt och ordentligt till.
Se hvilka vackra, välbonade mahognybord resa sig ej der
på gyllena fötter; se hvilka reputerliga gestalter deromkring
på karmstolar, hvarpå det brokiga sidenet täflar i glans med
den gammalmodiga, men kungliga förgyllningen!
Dock, hur snart försvinner ej detta för dina ögon —
hjertat börjar sina oroliga slag — en hemlig eld brinner i
fingerspetsarna — blicken, förut skygg, oroligt ilande åt
alla sidor, fängslas, smides i guld–- och detta guld är
en kedja, hvars spridda länkar de kring bordet sittande
personerna med darrande händer vidröra, men hvaraf de
sista förlora sig i ett praktfullt skrin. Framför detta skrin
sitter värden, en artig, belefvad man, och samlar medelst
en gyllene slef med sköldpaddskaft det spriddda guldet till
sig. Vidare finner man på bordet de välkända figurerna af
spelkorten — ahal det är ju då i alla fall ett spelhus,
hvarpå vi fört läsaren? Nej, nej, det är ett af den
förnämare verldens tidsfördrif, den lefvande taflan af
mensklighetens förakt för verldens timliga goda; det är ett ställe,
der själsstyrkan både i motgången och medgången pröfvas,
ett ställe, der man utvecklar ett hjeltemod, med hvilket
intet i det yttre lifvet kan jemföras, det hjeltemodet att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
