Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hästgardisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄSTGARDISTBN.
151
»Ack, den blåser så mild, så uppfriskande, denna vind
från stranden 1 Jag har icke på länge känt mig så bra,»
svarade mannen.
(En hemskt infallande hosta strider väldeligen mot detta
yttrande.)
»Nej, nej, Adolf, du måste lyda mig, du måste gå
in . . . Stöd dig vid denna arm och ...»
»Stödja mig vid denna arm . . . Ack, när jag ser in i
dina ögon och ser dem så klara, så sköna, och tänker på
de många nätter du vakat vid sjuklingens bädd, och när
jag omfattar denna liljehvita arm, som om dagen fört den
lidande öfver de lifvande fälten, då... då frågar jag mig
sjelf: Hvarifrån denna outtömliga ömhet i din blick,
The-rése, denna oförsvagade styrka i din arm? Hvarför blef
blomman dömd att f|ettras vid den fallande klippan? Månne
väl för att störta med den?»
»Tyst, du får ej tala, ej anstränga dig, och som du
brutit mot mina och läkarens order, så hade jag god lust
att döma dig till åtta dagars arrest på din kammare både
för din olydnad och ditt smicker! Har han förstått mig,
min gunstig herre?»
»Men om jag vägrar lyda, min öfverstinna?»
»Subordination, subordination, herr öfverstlöjtnant! Jag
tillkallar genast vakt för att gifva mina order tillbörlig
respekt. Adolf lilla, kom hit!»
(Den lilla gossen lemnar fjärilarna och flyger till sin mor.)
»Adolf lilla, bed din pappa genast gå in!»
»Ja så, min fru,» ropade den sjuke, i det han med
sitt spanska rör gjorde gevär på axel, »ja så, ni vill bruka
våld! Välan, jag är stridsfàrdig, jag försvarar mig i spetsen
för mitt regemente, som redan är i antågande . . . ah 1 . . .
se der... se der, min fru, retirera i tid ... se der komma
de! Mitt myteri har lyckats.»
(En trupp officerare till häst nalkas.)
»Jag tager dig och hela vakten till fånga. . . Gifven er
på nåd och onåd!»
(Den sjuke sluter maka och son till sitt bröst.)
»Men, min vän,» inföll friherrinnan, mildt förebrående,
»främmande, då du är sjuk!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
