Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Döden bland blommorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
döden bland blommoRna. 192
Jag vände honom ryggen, kände en svidande ångest i
mitt hjerta, gick in i förfriskningsrummet och sväljde
förgäfves ett kylande glas limonad.
Kottiljongen anslogs i salongen. Jag skyndade ut.
Dansen är i full fart. Der, der sväfvar hon i den skära
musslinsklädningen; men yfs, du vid hennes barm hvilande
blombukett, du har segrat, ty hvad betyder denna skiftande
rodnad på din herskarinnas kinder? Ar det ej dagens sista
rodnad, innan hon sjunker ned i hafvets kalla djup?
Mina ögon hvilade på henne; hvarje fiber, hvarje åder
i mitt bröst trängde kring hennes bild. Var det kärlek,
var det svartsjuka? Var det förtviflan öfver ett hopp, redan
i födseln döende? Jag vet ej; men jag kände en dödskyla
i mina lungor, en gnagande mask i mitt hjerta.
»Antingen är du drucken eller kär,» hviskade till mig
en kamrat.
Jag vände för första gången mitt ansigte från dansen.
Månne för att besvara frågan? Det tror jag knappt.
»Kors för tusan,» fortsatte kamraten, »hvilken blekhet,
hvilken graflik blekhet 1»
»Ar du galen?» sade jag, farande med handen öfver
mitt ansigte, hvilket brände som eld.
»Nej se, nej se, hon svigtar, hon faller... o himmel!»
Jag vände hufvudet från vännen. Ett jemmerskrik
öfverröstade och bragte musiken till tystnad. Ett sorl
böljade genom salen, ljudande för mina öron likt vågornas
brus öfver en i djupet med döden kämpande. Jag såg hela
sällskapet grupperadt på ett ställe, jag öfverför detsamma
med ögonen; men henne — henne såg jag ej. Jag rusade
som en vansinnig genom trängseln. Officerssporrar och
klädningsgarneringar brusto under mina fötter. Det
svartnade för mina ögon — — men genom mörkret trängde
den isande blekheten från en flickas ansigte, hvarifrån döden
skoningslöst röfvade blomma efter blomma. Från hennes
läppar störtade en blodström, på hvars vågor, vällande från
ett brustet hjerta, en ande sväfvade ur tiden i evigheten,
från en det jordiska lifvets glädjefest till det eviga lifvets
sabbat hos verldarnas och himlarnas Gud.
Jag såg en moder med sina tårar förgäfves söka kalla
till lif den vissnande blomman; jag såg honom — honom,
som kanske brutit dess sista blad, med stirrande ögon och
förstummad tunga stå vid min sida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
