- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 8. Taflor och berättelser. Del 3 /
191

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Döden bland blommorna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

döden bland blommorna.

191

leende en medömkan eller ett förakt i sin blomkalk. Nej,
det var ej åt mig, dåre! Tillbaka, flyktiga strimma — du
var ej skapt att fängslas vid den mörka och kala klippans
sköte — tillbaka!

En ung, civilklädd man af fördelaktigt utseende
nalkades henne. Hänryckning och rädsla stredo i hans
ansigte. Han såg sig varsamt omkring, och nu stod han vid
hennes sida.

Förbannelse, det var han, han som en gång förut,
ja, jag mindes det alltför väl, väckt afundens demon i
min själ!

»Laura,» hviskade han, »nu kommer min dans i
ordningen, Laura!»

»Ack ja,» hviskade hon, i det hon hastigt blickade åt
sidan på ett äldre fruntimmer, som var i samtal med tvänne
äldre, högre officerare; »ack ja, men jag är så trött, jag
mår så illa, goda Fredrik!»

»Besynnerligt att du just nu är illamående, Laura,»
inföll han; »dock, som ni vill, min fröken, jag efterskänker
min rätt åt en annan, en annan lyckligare.»

En tår perlade i hennes sköna ögon, som hvilade på
honom. En sådan blick kan ej beskrifvas; blott kännas
kan den.

»Fredrik, Fredrik!» hviskade hon tillbaka; »du gör
mig orätt. .. Med hvem skulle jag väl vilja dansa, om ej
med dig?»

»Laura, skall du nu dansa med den välsignade
häradshöfdingen igen?» sade till henne det äldre fruntimret, sedan
Fredrik bugande aflägsnat sig.

Laura svarade ej, men hennes blick på modern,
hennes blick — —

Jag vet ej hvad det var som i detta ögonblick bragte
mitt blod i våldsammare rörelse än vanligt; men jag
nalkades den unge mannen.

»Min herre,» sade jag, »jag har ej den äran att
personligen känna er eller det fruntimmer, hvilket ni nyss
uppbjudit till dans; men .. . men detta fruntimmer är
ut-mattadt af redan alltför häftiga danser, är sjukt, sjukare än
ni och hon sjelf tror. Jag besvär er derför att...»

»Att afstå dansen åt er,» inföll han storskrattande; »ni
vill bli presenterad ... Nå väl, jag vill presentera er.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:27:23 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/8/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free