- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 8. Taflor och berättelser. Del 3 /
280

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vasaorden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Vasaorden.



I en af vära större smästäder finns en garfvare, som har
vidlyftiga affärer och en inskränkt hustru. Det ena
sä väl som det andra kan sätta myror i hufvudet.

En dag under kronprins Carls regentskap sutto de
tvänne äkta makarna i all beqvämlighet och åto sin middag
tillsammans, då de stördes af en stadstjenare, som inträdde
oanmäld med tvetydig uppsyn. Garfvaren förargades öfver
att bli störd i en så vigtig angelägenhet som middagsätning
och skyndade till dörren för att köra ut stadstjenaren, men
denne tog upp en stor bundt karterade papper och letade
fram ett, som garfvaren genomögnade.

Han häpnade synbart, de buskiga ögonbrynen höjdes,
de stora ögonen vidgade sig, underläppen släppte
öfverläppen och hängde några ögonblick slapp.

Frun såg det, tappade silfvergaffeln, steg häftigt upp
och frågade: »Hvad är det? Är det någon olycka?»

Stadstjenaren stod och tittade, liksom väntade han svar
eller drickspenningar; men garfvaren körde ut honom utan
krus och. vände sig med ömhet till sin oroliga hustru:
»Var lugn, min gumma, det är inte farligt!»
»Lugn, när du ser ut som om du sålt smöret och
tappat pengarna! Det står aldrig rätt till. Det är visst den
der rysliga penninggrisen, som satt sina orena fötter på
våra mattor. Säg mig uppriktigt allt! Behöfver du
penningar, så tag våra knifvar och gafflar, vi behålla blott
tu par för oss sjelfva och kunna hyra mera, när vi bjuda
främmande. Tag min bruna sidenklädning, men säg mig
allt, allt!»

»Det är en hemlighet,» svarade mannen leende.
»En hemlighet!» ropade frun, nu mera upprörd af
nyfikenhet än nyss af förskräckelse, »säg åtminstone för mig,
bara för mig!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:27:23 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/8/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free