Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vasaorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VASAOEDEN.
281
»Det törs jag icke; qvinfolken, ursäkta mig, damerna
kunna icke hålla.. . något hemligt I»
»Hvad du är grym! Jag kan tiga som en frimurare.»
»Det går bäst att tiga, när man ingenting vet.»
»Jag skall tiga som en mur, som en fisk, som en
döfstum, om du anförtror mig alltl»
»Nå, lofvar du då att inte sqvallra för någon?»
»Ja, ja, låt mig höra bara!»
Garfvaren svarade med den fryntliga uppsyn, öppna
blick och bestämda ton, som gjort hans lycka i många
kinkiga affärer:
»Undra icke på att jag blef flat, då jag tittade i det
der papperet. Jag blef både flat och haj, vet du! —>
»Nå?»
»Det var från kunglig majestät en utnämning till
vasariddare !»
»Ah!» utbrast frun och slog ihop händerna i
förtjusning; »så gudomligt! Det är det jag alltid sagt, den söta
kronprinsen, han är den yppersta regent vi någonsin haftl
Han förstår att värdera förtjensten. Det är troligt att han
hört talas om dina stora egendomsköp, dina
ladugårdsför-bättringar, ditt bränneri, din pressjäst. Men du tog icke
emot papperet, du körde ut stadstjenaren?»
»Ja> jag ville inte ha den smörjan, grannlåten skulle
jag säga!»
»Ack, min älskade man, besinna en sådan vacker orden,
jag såg nyligen en ny ritning i Illustrerad tidning, guld
och grönt, så sött! Herrarnes svarta drägt är så tarflig och
dyster, ni patroner se ju ut som vaktmästare bara.»
»Jag pinas nog i svart frack, jag går helst i mina
arbetskläder.»
»Besinna hvad uppseende det skulle göra i staden; du
blefve förnämare än borgmästaren, som icke har någon
orden och icke får någon heller, eftersom han aldrig varit
riksdagsman och gjort några affärer i stort.»
»Bara man har pengar, så behöfs det icke något annat.»
»Men den söta kronprinsen skulle bli så ledsen. Det
passar inte att afslå en kunglig gåfva. Vi skulle göra en
stor middag, din skål skulle drickas, vår poet skulle skrifva
vers, och alla tidningar skulle berätta derom!»
»Dem ger jag... ursäkta! De skulle nog äfven
berätta om jag slog vantarna i bordet, gjorde cession, skulle
jag säga.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
