Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vasaorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
VASAORD EN.
»Min älskade gubbe, låt dubba dig för min skull
åtminstone! Då får ]ag min ljufvaste ungdomsdröm uppfyld,
då får jag bli en riddares maka.»
»Nej, det skulle inte inbringa mig två styfver, det
skulle inte öka priset på pressjästen eller bränvinet; hellre
än vasaorden toge jag emot några tunnor vasa-råg.»
»Ack, du håller inte af mig, Anders!» suckade frun
i tårar.
»Ta mej tusan böflar, gör jag icke det! Ursäkta, det
vet du, Lovisa lilla. Allt annat hvad du vill, men tvinga
mig inte att bära trissan ... de skulle bara skratta åt mig.»
Derpå ryckte han sig lös från hennes ömma
omfamning, tog sin hatt och gick ut för att skaffa sig frisk luft.
Frun skyndade in i sina rum, klädde sig öfverdådigt
lysande i den vidaste krinolinen, ilade ut på gatan, fastän
midt i vintern med bar hjessa, trotsande blåsten och
hånblickarna på gatan ... för att besöka sina släktingar och
bilda en mäktig sammansvärjning för att öfvertala mannen
att bli kunglig vasariddare.
Han hade så många gånger förut nödgats gifva vika
för fastrars och mostrars med hustruns förenade
bearbetningar, att hon var säker om framgång och mötte derför
alla förbigåendes blickar med större stolthet än någonsin.
Hon stannade först hos en gammal farbror, hvilken
gälde mest inom slägten. Der fanns ett par inflytelserika
fastrar, för hvilka hon utgöt sin glädje och sin oro. Hon
njöt af deras öfverraskning, upplöste deras tvifvel, och de
öfvergingo genast på hennes sida, då hon talade om den
stora middag hon skulle göra för den nye riddaren, då de
skulle få sitta i högsäte, såsom fränder på ett bröllop.
Under det fruntimmerna fråssade på försmaken af denna
härlighet och gåfvo råd om hvilka rätter skulle väljas,
kom farbrodern själf hem från källaren, der han vanligen
tillbragte sina qvällar. Han hade också varit garfvare, men
hade lagt ner rörelsen och lefde tarfligt, endast njutande
af stadssqvallret. Han var en gammal tvärvigg, något döf
och låtsade vara det än värre, när han ville höra desto bättre.
Han märkte, att fruntimren hade något stort i kikaren,
närmade sig dem långsamt och frågade hvarom de talade
så ifrigt.
Den fina garfvarfrun vände sig så att sidenklädningen
frasade och sade med strålande uppsyn: »Min man har fått
vasastjernan!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
