Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sådant var också förhållandet. Stora svettdroppar
lackade på grefve Lejonborgs bleka panna, och hela hans
kropp skalf liksom en frosspatients.
»Du tog ju i går din middag på adelssocieteten?»
frågade V***.
»Ja, ja,» svarade Lejonborg nästan medvetslöst; »ja,
ja, visst åt jag middag på adelssocieteten.»
»Du gick derifrån omkring klockan fem? Var det inte
så?» fortfor V***.
»Jo, jo ... Klockan var fem, när jag gick derifrån ...
Men jag begriper inte ...»
»Strax efter din bortgång upphittades på golfvet i
tamburen detta fragment.»
Ett stönande läte bröt sig fram emellan grefve
Lejonborgs tunna läppar.
»Hvem djefvulen har skrifvit de här galenskaperna!»
ropade den examinerande.
»Jag ... vet inte,» stammade den examinerade, stirrande
som en fåne.
»Och hur djefvulen kunde du bli smittad af dem! ...
Har du då rent af förlorat förståndet, efter du på en sådan
hacka sätter lif och ära på spel!»
Nu for grefve Lejonborg upp från stolen.
»Afskyvärdt! Nedrigt! Rysligt!» utropade han, dunkande
sig för pannan med knytnäfven.
»Den beställsamme, som hittade fragmentet,» förtäljde
grefve V***, »lemnade i går afton det oskattbara fyndet i
hans kunglig höghets händer.»
»Hans kunglig höghets!» qved Lejonborg.
»Ja, i högstdensammes egna händer ... Du vet att han
i sådana saker inte är att leka med.»
»Och hans kunglig höghet ...»
»Befalde mig på ögonblicket ombestyra ditt förpassande
till Stadshuset.»
»O, min Gud! ... Och du? ... Du?»
»Föreslog i stället Danviken ... Men, allvarsamt taladt
nu, min käre Lejonborg, hvad vet du vidare om den här
saken? ... Endast det uppriktigaste meddelande kan rädda
dig, ty jag är fullkomligt öfvertygad derom, att om du lekt
med elden, så har du endast gjort det af dumhet ... Det
der är visserligen inte artigt sagdt, men bör kunna lända
dig till tröst ändå, min stackars Lejonborg.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
