Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dervid upplyfte han sin hand för att taga skrifvelsen;
men innan han ens nådde den med sitt finger, drog
grefve V*** åt sig sin hand med den deruti befintliga
skrifvelsen.
»Inte så brådtom, min bäste grefve!» hejdade V***;
»jag måste först för dig läsa upp de vackra fraser, detta
papper innehåller ... Biljetten är, såsom du finner, till dig
och var uppbruten innan den kom i mina händer ... När
du väl hunnit få del af innehållet, så lär du nog inse,
hvarför den ej genast kunde lemnas i din ego ... Tålamod
derför och hör noga på.»
Grefve V*** läste högt, men blott med ena ögat på
skrifvelsen; det andra plirade utåt vid sidan af den och
tycktes oförmärkt spionera på grefve Lejonborgs anletsdrag.
Biljettens innehåll var följande:
»Grefve Carl Gustaf!
Jag sökte dig i dag på förmiddagen. Du var ej hemma.
Som jag sjelf middagstiden måste resa till landet, hvarifrån
jag först om åtta dagar kommer tillbaka, underrättar jag
dig härmedelst om mitt besök. Mycken otur, att jag icke
råkade dig personligen, hvarigenom du beröfvats nöjet af de
intressantaste nyheter. Ditt bref, som för en månad sedan
afskickades, har kommit sin höge egare lyckligt tillhanda.
Det har verkat på den olyckliges själ som majregn på
jorden. För sig sjelf hoppas han likväl ingenting mera.
Han afstår allt till förmån för sin son, och skulle, säger
han, med lugn tillsluta sina ögon för lifvet i samma
ögonblick han såge ett ädelt folk godtgöra en himmelsskriande
orättvisa. Utom det stöd, han med skäl tror sig ega hos
nationen, hvilken på sitt ärorika stamträd icke gerna ser
inympas en utländsk krona, väntar han ett kraftfullt värn
från öster, der legitimitetens helgd ännu ...»
Grefve V*** höll upp med läsningen.
»Kan ditt minne hjelpa mig med det öfriga,» sade han,
»ty återstoden af skrifvelsen är bortrifven? ... Men hur
är det med dig, min bäste grefve! ... En syndare, som
föres till döden, kan ej hafva ett bedröfligare ansigte än du
nu har.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
