Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Grefve V***, efter att hafva genomsett brefvet för
andra, kanske tredje gången, vände nu sitt ansigte mot
Lejonborg, hvilken såg upp mot honom, med en blick, den
ömkligaste och mest bönfallande i verlden.
»Ju uppmärksammare jag skärskådar corpus delicti,
desto mera återkommer jag till min första öfvertygelse,»
sade V*** med något klarare blick och jemnare panna.
Grefve Lejonborg kände sitt bröst befriadt från ett
helt berg, och han drog några helsosamma andetag; men
han vågade icke kasta en enda sidoblick på den stora
spegeln, hvilken hängde i kabinettet, ty det föreföll honom,
som hade hans hår grånat under de förflutna, förfärliga
minuterna. En dylik händelse hade han verkligen aldrig
drömt om.
»Brefskrifvaren är antingen en dum fantast, ty otänkbart
är det, att en varelse med någorlunda menskligt förstånd
kunde anse dig för ett klippskt hufvud.»
»Ja, ja ... otänkbart, omöjligt,» medgaf Lejonborg fritt
och otvunget.
Det kritiska ögonblicket hade redan fört honom ett
tuppfjät in på dygdens väg.
»Eller också är det någon spefågel, som drifvit nojs
med dig,» fortfor V***; »jag trodde snarare det ... Men
groft är skämtet, alldeles för groft.»
»Alldeles för groft,» upprepade Lejonborg.
»Skulle du möjligtvis kunna draga dig till minnes
hvem eller hvilka det är, som företrädesvis utsett dig till
skottafla. för sina satiriska pilar?»
»Hvem eller hvilka? ... Hur skall jag kunna minnas
det? ... Det är så många ... nästan alla ... Ja, jag
misstänker nästan hela verlden ... Ja, hvarendaste en.»
Åter ett tuppfjät. Grefve Lejonborg var sjelfva
uppriktigheten och enfalden.
»För min enskilda del,» yttrade V***, »tror jag dig
lika litet vara en riksförrädare, som stolen der, hvarpå du
sitter ... Det bedyrar jag heligt.»
»Ack, derom var jag förvissad,» jublade Lejonborg;
»du känner mig nog, min ädle vän, och vet nog, hur
omöjligt ett brott vore för mig ... Jag fasar vid blotta
tanken derpå!»
»Men,» fortfor V***, »det finnes många, mer än många,
som, på grund af dessa krassa dokument, skulle kunna
uppröra himmel och jord.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
