Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Herre min Gud! Du förskräcker mig på nytt!» ropade
Lejonborg.
»I dessa tider skulle man anställa kriminalprocess mot
sjelfva luften, i fall man hos den misstänkte den minsta
rebelliska vindfläkt,» anmärkte V***, dock icke utan att
kasta en skygg blick omkring sig.
»Men hvad skall jag göra? Råd mig, råd mig, i
himmelens namn!»
»Att du aldrig emottagit dessa fördömda lappar, tager
jag för afgjordt; men huru har den ena kommit på golfvet
i tamburen till Adelssocieteten och den andra in i din
byrå?»
»Det är obegripligt.»
»Är det ingen af dina domestiker du kan misstänka?»
»Nej,, mina domestiker vörda mig som en Gud.»
»Ingen är så utsatt för rebeller och förrädare som
Gud — Liknelsen duger inte, min kära Lejonborg.»
»Jag ansvarar för mitt folk,» förklarade denne med
stolt blick; »förr sätta sig grodorna upp mot solen än mina
tjenare upp emot mig ... De skulle aldrig våga det.»
»Erinrar du dig ingen, som kunde hafva sitt intresse
uti, att du blefve stäld i tvetydig dager på högre ort? ...
Godt och väl, att dessa handlingar innebära en hel hop af
skämt; men det ligger också i skämtet väl mycken elakhet
och fiendskap ... Du har bestämdt någon fiende.»
»Ja, ja, jag anade det strax ... Jag sade det genast, det
är bestämdt en fiende.»
»Nå, hvad tror du sjelf?»
»Att någon, afundsjuk på den gunst, jag njuter vid
hofvet, och på den vänskap, hvarmed du hedrat mig, stämplar
mot mig, det är jag säker om ... Löftet om länet har varit
salt i månget surt öga ... Skulle jag inte veta det?»
»Kan du inte med visshet uppgifva någon, hvars spår
det lönar mödan att följa? ... Låt vara att de här begge
brefven endast hafva till ändamål att skada dig, så ligger i
alla fall i dem så mycket straffbart, att jag verkligen
beklagar författaren ... Två ting bör man aldrig leka med:
kronan och bilan.»
»Kronan och bilan!» eftersade Lejonborg, rysande i
hela kroppen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
