Samlade arbeten / Romaner 1. Banditen / 115 (1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Det var derfor grefve Lejonborg låg framstupa på
divanen, derfor hans tårar förstörde den glänsande
sidenkudden. Dessa tårar voro de första grefven kunde erinra
sig, ty som barn hade han aldrig fått ris, och sedan han
blifvit äldre, hade icke heller något inträffat, som kunnat
röra honom till tårar. Visserligen hade han burit flor och
plöröser efter föräldrar och syskon, men mottagandet och
vårdandet af de stora egendomar, dessa lemnat efter sig,
hade medfört så många ekonomiska omsorger, att han icke
haft en sekund öfrig för sorgen.



Ett fönster hade blifvit öppnadt för att insläppa den
uppfriskande aftonluften: men hvad nytta har man väl af
öppnade fönster, när man ligger så der med näsa och mun
försänkta i qväfvande kuddar.

Man skulle nästan hafva trott grefven vara död, om
man icke sett de vågor, som tidtals gingo på hans rygg,
dyningar efter stormen i hans inre.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>